Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Re’n i öster börjar ljuset flöda,
medan västern ännu synes glöda —
dag och natt de smälta nu ihop.
Ljusets natt — om så jag får dig kalla —
hur du lyckliggör, förbrödrar alla,
kärleksfullt du lägger hand i hand!
Det är då vårt bättre jag befrias,
liksom vore du en ny Messias
ifrån allförsonarns ljusa land.
Natt och dag. ... det mörka och det ljusa!
Tystnen, stormar, som i tiden brusa:
en gång... en gång också stunden slår,
när de stora och de små försonas,
då en enda makt i allt betonas —
kärlekens, som öfver mörkret rår.
1890.
Midsommarvaka*
Vi glida öfver den stilla fjärd
i slumrande juninatten,
en silfverfåra betecknar vår färd
på det vida, speglande vatten.
»
Du sjunger sakta: Till österland —
till österland vill jag fara. . .
och klipporna borta på andra strand
med klingande ekon svara.
Hur tydligt jag nu den båtfärden ser,
när vi höllo vår midsommarvaka —
jag velat i glömska bädda den ner,
men drömmarna vända tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
