Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tindrande, tagra stjärna...
Tindrande, fagra stjärna,
du, som i sena timmar
fjärran bland skyar glimmar,
svara, o, svara mig —
hvarför min längtan gärna
lånar en fågels vingar,
tyst genom natten svingar,
svingar dit upp till dig?
Ej från den klara stjärna
kunde jag svar förnimma,
högt ofvan jordens dimma
brann hon med stilla glans.
Fåfängt min egen hjärna
sökte ett svar mig gifva —
olöst skall gåtan blifva,
svar på den icke fanns.
1890.
Du är mig när.
Bort till din graf så vill jag gå,
när vinterns flingor falla;
som klara stjärnor lysa då
de ljufva minnen alla.
Du är ej död, du lefver än,
du sväfvar öfver kullen;
det är blott stoftet af min vän,
som multnar ner i mullen.
Din ande, flicka, är mig när,
och ifrån rymder ljusa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
