Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att klippa kungsörnens bana
i ärans skimrande glans.
”Gå icke ifrån mig,” hon talar,
”af lagrar har du ju nog! —
Hvad gälla de praktfulla salar
mot lyckan i drömtyst skog?
Jag vet vid Mälarens vågor
ett svalt och grönt litet bo —
när solen sjunker i lågor
på speglande vatten i ro.
Ej krigets åskor vi höra —
dit når ej ekot en gång —
blott vassens änder vi störa
med lutspel och klingande sång!. . .”
Så svärmar hon hän som en kvinna . . .
men Wallensteins samlade här,
och hundratals byar som brinna,
de ropa helt högt: ”i gevär!”
Och lös Gustaf Adolf sig rycker
ur stämningens farliga stund —
en kyss, en sista, han trycker
på svärmerskans svällande mund!
”Farväl, min drottning, du kära,
och ses vi på jorden ej mer —
så glöm ej att himlen är nära,
där lägga vi kronorna ner.”
1894.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
