Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade svurit att aldrig
till fienden lämna det ut —
nej, hellre dränka dess siden
i eget hjärtblod till slut.
Han hade svurit, att pagen,
som lefvat för kärlek och sång,
nu skulle spela med döden
om rykte och ära en gång.
Men uppe på slotts-altanen
den unga drottningen satt
och konungen lyfte höfviskt
sin fjädersmyckade hatt.
Och pagen sänkte standaret
och riddarne sina svärd;
de gåfvo med blixtrande klingor
den sköna sin hyllningsgärd.
Men drottningens blick den sökte
pagens smärta gestalt;
skälfvande läppar tego,
men likväl sade de allt.
De sade, att kära tankar
och brinnande böner slå
sin skyddande krets kring honom
hvarthän — hvarthän han må gå!
De sade ett tack för kvällar
af stämmande ljuf musik,
då sjunkande sol förgyllde
glittrande Mälarevik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
