Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När tog väl döden sAdan skräckgestalt —
har Gud dä världens undergång befallt?
O, Mortia, res dig!... här är vin att dricka,
men skälf ej si, min egen fagra flicka.
O, tala, säg, att än är tid att fly —
Gud, svarta fläckar pft din hvita hy!
Bort frän mig, flicka!... håll din hand i styrsel
och tala ej om kärleken i yrsel!
Emellan oss ett spöke redan står —
barett och svärd! min väg mot bergen går.
1886.
Blsemoore.
Där ute i villande hafvet,
där sjöarna skyhöga gå,
slottet Elsemoore ligger begrafvet —
ohej I... ohi!... ohå!
Hvar sjögast det noga känner,
fast ingen det prickat ut,
och längtan i hågen bränner
att där få hvila till slut.
I månklara, lugna nätter
det vinkar ur hafvets famn
och lockar från blåa slätter
till marmorsval hvilas hamn.
Det vinkar med torn, som glimma
af kostbara stenars prakt,
det lockar vid midnattstimma
med sånger af sällsam makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
