Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och nu medan tomten manen kammar,
och drifvoma gnistra och norrskenet flammar,
han gnolar i skägget en visa då,
och Kurre spinner, och Svarten hör på.
Tomten sjunger;
I vadmalsblus och i lufva röd
tomten larfvar i skogen.
De onda skyr han som pest och död,
de goda blifver han trogen.
Dem binder han lyckans gyllene garn,
vid hemmets tröskel han vakar
och skyddar de goda människobarn
för sorgens och nödens drakar —
för sorgens och nödens drakar.
1895.
X.
Mina händer jag sträcker mot flydda år,
när julsnön faller på gröna granar,
ty ljufva minnen läka de sår,
som lifvet slagit, långt mer än du anar.
Och till ljufva minnen räknar jag dem,
när granen tändes i syskonkretsen,
och dansen gick genom fejadt hem —
den långa dansen med far i spetsen.
O, Gud, hur stod då ej världen full
af glädjens blomster, de underbara!
Och högt ofvan grafvars snötäckta mull
i stjärnlysta rymden sjöng änglarnas skara.
De sjöngo frid öfver syndfull jord,
och friden fanns i ditt barnasinne —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
