Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIII.
Nordan, blås i din silfverlur
från den skyhöga borgen
och släpp lös en hvinande ur
öfver gatorna, torgen!
Låt din dotter sitt bolster få,
skaka dunen för vinden,
hvitt det glänser i luften då,
hvit blir sörjande linden.
Marken täckes af bländhvit fäll,
och den syndfulla jorden
syns i strålande stjämekväll
åter oskyldig vorden,
som ett barn uti krubba lagdt,
utan synd födt till världen
och med änglarnas ljusa vakt
kring den fattiga härden.
Hvit står kyrkan i mörkgrön skog,
klart ur fönstren det lyser —
gack dit in, du som ångrat nog,
gack dit in, du som fryser.
Sen hur flingorna utanför
blidt och smekande falla —
hören klockornas djupa kör
genom rymderna skalla.
Det är vinter i nordens land,
det är vår i ditt sinne —
isen blånar från strand till strand —
hjärtats smälter där inne.
1898.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
