Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄRLEKSDIKTER.
O, fråga ej!
O, fråga ej, min son, hvad kärlek är —
o, fråga ej — jag kan det ej förklara.
Och fastän lifvet nog dig saken lär —
du, liksom jag, skall aldrig kunna svara.
Du vet ej hur... du ser ett ögonpar,
en lock, som fladdrar, och en mun, som myser —
i nästa nu finns ej ditt hjärta kvar,
men klarare du tycker solen lyser.
Du hör en röst, som aldrig förr du hört,
men som från första stund din själ bedårar.
En fe dig med sitt trollspö då har rört,
en liten kvinna, kanske sjutton vårar.
I skogens skymning, medan trasten slår,
och månen glimmar djupt i insjöns vatten,
din själ får vingar, där helt tyst du går
bredvid din älskade i juninatten.
Du ville famna denna gröna värld,
som doftar vår och fylls af kärlekssånger,
och innan kyssen ännu är begärd,
din mun har funnit hennes tusen gånger.
Och stilla, lutade emot hvarann,
det är som glömskan er sin bägar räckte —
hvad gör det er, om hela världen brann,
blott till er två sig flammorna ej sträckte!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
