Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och när den sista valsen är förbi,
de runda axlar du i pälsverk höljer,
de fina vrister i bottiner döljer
och kysser henne själf — du låter bli!
Du låter bli, tills sedd af intet öga
inunder granar, som sitt glitter snöga,
du kring din flicka smyger mjukt din arm
och kysser frusna kinden röd och varm.
Och bakpå släden syns i kvällen då
gud Amor själf med pil och båge stå.
1890.
Runor.
I svunna, solljusa dagar
han skurit i granens bark
sitt namn och hennes han älskat
med kärlek så ren och stark.
Nu kom han som man tillbaka
från lifvets stormar och strid
och gick till granen att söka
två namn från ungdomens tid.
Hvad fann han? Jo, mossan täckte
den åldriga granens stam,
och namnen, han ristat,
blänkte i dagen ej längre fram.
Då log han ett eget löje:
”där är det då riktigt gömdt;
helt säkert har hon väl också
mitt namn för länge se’n glömdt!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
