Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvällsstämning.
Djupt i mitt bröst en fiol jag har,
som spelar för mig i ensamma stunder —
den klingar som lärksång, jublande klar,
den klagar som höstvind i gulnade lunder.
Och om jag en kväll ut åt vägen går,
när västern i gyllene färger skimrar,
och månen, som tätt ofvan skogen står,
sin glimmande spång öfver böljorna timrar,
då sakta... helt sakta strängarna rörs —
jag lyssnar, och ord till tonerna sätter,
och buren af drömmar bort jag förs
från sofvande skogar och dimhöljda slätter.
All världens vrånghet och lögn och svek
förvandlas till guldstoft i kvällssolsglöden,
och jag känner mig då så sällsamt vek,
som var jag ett barn och blef vyssjad af döden ...
1896.
Förfrusen.
Jag håller dig, du vårens lärka,
förfrusen i min varma hand.
Du vändt för tidigt hem till norden
från palmerna i gyllne sand.
I vackra februaridagar
ur solig rymd ljöd klar din sång,
fast blåögd sippa knappast vaknat
ur vintersömnen, tung och lång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
