Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»l/r Gustaf Wasas saga*.
(Nionde tablån.)
Qustmvianska gratkoret i Uppsala domkyrka. Majnatt•
Svea
med en krans af vildblomster vid sarkofagen.
Här inne under kyrkans höga hvalf
jag vid hans graf vill djupt min panna böja —
ack, minnesfesten vore endast half,
fick Svea ej vid Wasagriften dröja.
För visso — detta är ett heligt rum:
här hvilar han, som murat Sveriges rike,
och som var svensk, så helt i hvarje tum,
att landet ännu aldrig födt hans like.
Låt blott din tanke för en kort sekund
vid storverk dröja, han i lifvet gjorde,
och upp för dig han står ur dödens blund —
en hög gestalt, hvars drag du känna torde.
Hans hår är gult, och blicken flammar blå,
hans hand är järn: för denna våldet faller,
hans tro försätter berg och krossar då
ett påfveväldes starka fängselgaller.
Det är kung Gösta — folkets egen kung,
och fastän stenen nu hans stoft betäcker,
han lefva skall i sagan evigt ung,
tills världens sista morgon en gång bräcker.
Det arf han gaf oss — Bibelns ord det var,
att lysa vägen som en stilla stjärna —
men ock i arf han Sverige lämnat har —
ett Sverige, fritt, att älska och att värna. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
