Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Sveriges hufvudstad helt visst det kändes,
att stort ett minne uti luften låg:
mot söder våra bästa tankar sändes —
till Liitzen ställde de sitt tysta tåg.
Kring Schwedenstein just nu vid denna timma
ett haf af facklor bölja fram jag ser —
det lyser rödt igenom kvällens dimma,
liksom när Liitzen en gång brändes ner.
Men nu ej flamma några mordbrandslågor
och ej kanoners åska längre hörs —
mot kvällens skyar stiga hymnens vågor,
och protestantens hjärta gläds och rörs.
Och mäktigt lyft på tacksamhetens vingar
hans tanke flyger då till mötes vår,
och samfälld kören öfver hafvet klingar —
till Riddarholmens Vasagrift den går...
I minnets stolta tempelhall
skall Gustaf Adolf stå
och trotsa tidens vilda svall,
hur högt dess böljor slå.
Åt frihet, sanning och åt ljus
han vigde in sitt svärd,
han våldet störtade i grus,
befriade en värld.
Han mänsklighetens hjärta var,
och han var svensk som få,
förbrödring hette det standar,
den sak han trodde på.
Hans ljusa dröm var en gång att
betrygga folkens fred
och skingra vantrons mörka natt —
för detta mål han stred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
