Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den mästare, som en gång Brand oss gifvit,
står ung ännu, fast i sin ålders höst,
vi lyssna ännu till hans djupa röst,
som år från år oss kärare har blifvit.
1 afton drager mot hans hem ett tåg
af Norges ungdom, facklor lysa röda,
och skyarna och fjorden, fjällen glöda
som öfver dem ett sagans skimmer låg.
Och sången brusar, stiger, stark som våren,
och hyllar mästarn med de hvita håren!
1 tankarna är äfven Sverige med
och lägger lagerns krans för Ibsen ned.
Och våra bästa tankar, fria, ljusa,
som svanar draga öfver Norges fjäll
och sänka sig, där sångens böljor brusa
kring Henrik Ibsen! Henrik Ibsen, hell!
Vive Bmite Zola!
Jag hört en gång Gambettas åskröst ljunga,
och aldrig glömde jag hans tonfall sen.
Tänk er ett öknens fria lejon slunga
sin vrede ut — Gambetta går igen.
Hans ord, förintande, när svek det gällde,
som gallerns slagsvärd fienderna fällde,
och fast hans syn till hälften slocknad var,
fanns i ett öga nog af flammor kvar.
Diktatorn slumrar nu för länge sedan,
hans stämma tystnat, släckt är blickens glans,
och lagern vissnar omkring vården redan,
där namnet strålar, som en gång var hans.
Sen dess hans fosterland gått andra banor.
Den frihetsvind, som blåst i franska fanor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
