Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han ständigt ställdes, som han icke egde bestämma, och
till någon, ej ringa del väl hans egna, ohejdade,
skoningslöst rättframma lynne, vållade, att han aldrig nådde en
ståndpunkt, hvarest han med fria händer kunnat uträtta
något i stort varaktigt för det allmänna bästa. Är han
i detta afsende af mindre märkvärdighet, så förtjenar dock
hans minne tagas vara på för annat. Han var en högst
egendomlig personlighet, den en förgången krigaretid
liksom öfvjerskickat till prof på sina söners art åt en
efterkommande. Ehuru han utgör en öfvergångslänk mellan
båda, och huru starkt färgad af nyare tidsanden och
genom långvarig tjenst på utländsk botten han än i vissa
afseenden må tyckas vara, trängde ombildningen aldrig
djupare, än att ett gammal-svenskt gry och väsende i
tankesätt och handling ständigt framsköt — då svenskt
nemligen ännu ansågs betyda: att stå karl för sig, i ord
och handlingar, och såsom sådan, genom troget verkande
på den plats man blifvit satt, komma till heders. I
kri-garlifvets faror, som han höll för mannakraftens yppersta
pröfning och stålsättning, — i trohet, nit och allvar för
pligtens uppfyllande, som den varma kärleken till
fosterjorden dessutom bjöd honom, ville han söka sin ära. Det
kan skänka någon förtröstan att se, hvad en mans
af-gjorda, bestämda vilja förmår, där han vandrar fram,
oaflåtet och oafvändt, redligt sträfvande för sitt mål;
huru han nalkas det, så långt högre skickelser och hans
egen och andras menskliga svaghet och bristfällighet
tilläto. Ty nådde han ej något af ärans och
samhällsställningens högsta trappsteg, för hvilket Sveriges orediga,
vacklande och svåra skick under tidskiftet kanske lika
mycket, som hans egen sinnesart lade hinder på hans
mannaålders bana, så vann han dock, i viss, ej obetydlig
mån, hvad han eftertraktade — sin ära och åt sitt
fädernesland märkliga fördelar, trots den skefva ställning,
hvari han med och stundom mot förvållande kommit att
stå till förmän och magtegande, samt oaktadt de ytterst
kinkiga, ja förtviflade lägen, i hvilka han gång på gång,
genom händelser, som icke stodo i hans förmåga att
af-böja, försattes. En sådan bild af mandom, af redlig tro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
