- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 1 /
7

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från dennes andre son härstammade Georg Carl i
tredje led. Han var yngre sonen och hade utan tvifvel
såsom andre ur ätten kommit att egna sig åt någon
lär-domsgren eller ett juridiskt embete, hade ej en egen
omständighet framkallat den böjelse, söm dref honom åt annat
håll, där han skulle vinna sin ära. Genom modern tyckes
krigiskt blod hafva inkommit i slägten. Vid åtta års
ålder miste han far, farfar och yngre broder, hvilka på
samma dag begrofvos, och hvarvid han, enligt tidens bruk,
fick bära sorgvärja. Detta vapen pröfvades af den
obän-dige gossen på gårdens kalkoner och vann så hans tycke,
att dess förande blef hans lefnads yrke och — heder; sjelf
dömer han annorlunda: »hvem skulle tro», heter det, »att
en sorgvärja var ett rigtigt förebud till ett dylikt
tjen-stevapens åtföljande elände hela min lefnad.» Nu gifte
den unga modren sig snart för tredje gången, och barnet,
hvars uppfostran vårdslösades, skickades väl af en slö
förmyndare till Thuns skola (vid foten af Hälleberg), för

»upphandlingar» (såsora en förf. i biogr. lexicon tyckes förmoda) eger
,ingen grund; sägner i slägten tala om motsatsen, och den
allmänna aktning och kärlek, han öfverallt åtnjöt, bära ej vittne om
en man, som begagnat till sin fördel statens trångmål. Han skulle
då väl varit nästan ensam i sitt slag — den som icke kommit
till korta genom att understödja kronan de olycksdigra åren. Huru
noggranna betaiare ständerna efteråt voro, därom kunna spörjas
de slägter som än i dag behålla minne om förlusten af sin
egendom från den tiden. Men sin förmögenhet hade han såsom snäll
läkare i Pohlen, Tyskland och Sverige förvärfvat, samt fått genom
arf och sitt första gifte, och medelst god hushållning ökat. Han
kunde resa från Malmö eller Lund till Norska gränsen (Bohus län
hade han som district i början) med egna hästar från sina gårdar.
Utaf desse gjorde han Björkholm med 33 underlydande hemman
i Halland, jemte räntan å ett i Pommern stående eapital, till
fideicommiss åt äldste sonen; den andre fick Jonsjö och
egendomar i Westergylln; den tredje erhöll sådane i Bohus län; husen
i städerna och ett dyrbart lösörebo skiftades mellan barnen. De
begge yngre grenarne hafva längesedan förlorat all deras
arfve-jord; men om fideicommisset tvistas nu inför rätta af qvinliga
af-komlingar, som vilja hafva det förvandladt till dylik. Academien
i Lund har professor v. D. att tacka för flera nyttiga inrättningar.
Han upptog och beskref ock först Ramlösa hälsobrunn. Hans
skilderi hänger i Sundhetscollegium.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/1/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free