Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma, börjades en kanonad, som efter liand ökades mer och mer,
och slutligen flögo äfven från kastpjecer bomber och granater (den
enda gång jag sett mörsare begagnas såsom fältartilleri).
Lyckligtvis voro skotten så högt rigtade att de ej gjorde särdeles skada.
Yåra små kanoner räckte icke till fiendens på afstånd ställde större
pjecer, men hindrade likväl, jemte elden från handgevären, alla
försök att tränga öfver sundet. Efter flera timmars skjutaude blef
det slut med vårt skottförråd; återtåg befalldes: kanonerna fördes
bort och truppen drog sig tillbaka. Nu stormade ryssarne öfver
sundet^ sprungo utmed bägge sjöstränderna och voro snart i bredd
med oss. Öfverste Gripenberg, som på stället haft högsta befälet,
var svårt sårad. Öfverste-lieut. Aminoff vid Savolax regemente
hade tagit befälet efter honom; fåfängt försökte han, understödd
af den tappre major Jägerhorn, sammanhålla folket, som i
oordning började fly. Men capt. Grön vall med sin ovanliga rådighet
och sitt lugna mod skyndade efter Björneborgarne och ropade med
en dundrande stämma: halt! Han blef lydd. »Låt ej skamligt
fånga er», skrek Grönvall, »vänd om, vi skola slå ryssarne». Dessa
ord verkade: vända om och med blixtens hastighet kasta sig på
fienden, var ett ögonblicks handling. Med bajonetter och gevärs- •
kolfvar möttes de oppför backen ströfvande ryssarne. Intet skott
hördes; det var ej mer någon vanlig strid, men ett vildt
mördande; döda högades eller kastades trillande ned i sjön».
»Medan man sålunda tumlade om på vänstra flanken, hördes
major Jägerhorns rop om hjelp till den högra, där Savolaxarne
stridde. Med svårighet sluppen ur trängseln, lyckades jag att
samla en liten hop med hvilken jag skyndade till dera och
störtade i fullt språng på ryssarne. Denna ringa bjelp blef
tillräcklig för de tappre Savolaxarne att åter med kraft ingripa.
Slutligen måste ryssarne på båda flyglarne draga sig tillbaka öfver
sundet. Yår redutt blef återtagen, en liten förstärkning anlände med
2:ne 3:pund. metall-kanoner och frisk amunition. Skjutningen
börjades åter med fördubblad kraft från bägge sidor».
»Då jag ej mera visste hvad jag borde göra, lämnade jag mitt
folk med Savolaxarne, tog granadörmössan af en slagen ryss,
satte den på min hatt såsom ett segertecken och vandrade med
denna prydnad rakt till redutten, uppför den flacka backen, där
både egna och fiendens kulor flögo öfver mitt hufvud. Sedan jag
afgifvit min rapport, emottogs jag med vänlighet af de officerare,
som suto i redutten; endast eu, som stod rak, fixerade mig med
butter uppsyn. Grönvall ryckte ryska granadörmössan från mitt
hufvud och sade förebrående: »man kan vara modig utan att göra
sig till skott-tafla». Denna händelse förklarar general v. D:s
anteckning om unga Brakels barnslighet. Några herrar togo sig en
sup från en fältflaska; den räcktes äfven åt mig jemte en bit
knäckebröd. Så godt bränvin har jag aldrig supit, aldrig ätit så
godt bröd».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
