Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig hand öfver mig. Jag följde hans r&d och emottog
skrifvel-serna han från högqvarteret medfört, jerate skjutspengar för resan».
»Konungen vistades denna tid i Borgo, 25 mil från S:t Michel.
Den 14 f. m. började jag min färd, ridande på en träsadel, eller
utan, om ej en sådan var strax till hands. Den 15 Juni kl. 6
om morgonen, klappade jag på dörren till det rum, som beboddes
af Konungens betjenande herrar. Man affordrade mig mina
depe-cher: jag vägrade att lämna dem i andras händer, än i H. M:s
egna. En af dem sade, att H. M. ligger och att jag icke kunde
få tillträde. »Om så är», blef mitt yttrande, »blir det på
herrar-nes ansvar, om det dröjer med de underrättelser jag har att med*
dela». Man fann för godt att anmäla kuriren från brigad-chefen
Stedingk, och strax därpå blef jag införd. H. M. låg på sin säng:
en vink tillsade mig att träda fram: jag ailämnade brigad-chefens
bref och återvände till dörren. Efter en stuuds läsning syntes
en eldblick af förnöjelse i konungens ögon. »Stedingk skrifver om
en lysande seger han vunnit», sade H. M.; »kom närmare och svara
på mina frågor». Dessa skedde hastigt, tätt på hvarandra: jag
besvarade dem så godt jag kuode. Mycket syntes H. M. hafva
fästat sig vid underrättelsen, att general Sprengporten stridt emot
oss och blifvit blesserad. »Kunden J ej fånga honom?» »Jag tror
det icke», var mitt svar; »att han stridde emot oss, var ej kändt
förrän efter striden genom fångarnes berättelser, och skottet
träffade honom på andra sidan om sundet, dit det ej var rådligt för
oss att gå». Efter mer än en timmas förhör iick jag afträda, med
tillsägelse att därute gifva tillkänna hvart jag gick. Jag åter*
vände till det rum, hvarifrån jag kommit, och gaf tillkänna, att
jag på gästgifvaregården skulle invänta H. M:s befalluing. Man
skrattade ej mera åt mig: jag omringades af nyfikna, som ville
veta hvad nytt jag medförde till H. M. Jag teg och ville gå,
men hindrades af en vänlig tillsägelse att äta litet frukost,
innan jag gick. Detta anbud kunde jag ej emotstå. Ett
frukostbord inlyftades; man täflade om att servera mig, och jag betalte
maten med mina nyheter. Hela staden kom i rörelse. På
gästgifvaregården anfäktades jag i synnerhet: jag hade tagit in min
kammarnyckel, men bultningar på dörren, slag på fönstret
hindrade mig från den hvila, jag så väl behöft. Mot aftonen kom
en hoflakej med befallning, att jag skulle följa efter. Jag
återfördes till konungen, som nådigt tilltalade mig med följande ord:
»Stedingk har i sin rapport nämnt er med beröm; ni är fändrick,
fortfar att vidare göra er förtjent af min nåd». Från ett bord
tog konungen en cocard, som han räckte mig, sedan en rulle med
20 du ka ter i guld: »använd dessa till er equipering». Så mycken
nåd var öfver min väntan: jag teg och bockade, men pojkens ögon
började tåras. H. M. såg mildt på mig och sade sitt — adieul
En af de flere herrar, som voro närvarande, gaf mig de bref jag
borde återföra. Jag gick, och den 17 spisade jag middag vid
general Stedingks bord. Jag hade medfört brigad-chefens befordran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
