Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dyrhet på alla till lifvets uppehälle nödvändiga behofver
gör, att pensionerne, som nu betalas, kunna anses vara
45 à 20 proc. mindre, än de varit, då cassan inrättades.
Pensions-cassans nuvarande tillstånd tyckes lämna
oss allt hopp för vår önskan. Krigsbefälet bör således
vara måhne om, att den bibehålies sådan den nu är.
Förändringar äro farlige; från den ena innovation
(nyhetsförsöket) kommer man lätt till den andra; häraf
uppkommer nya rapports — nya behofver — nya influencer
(påkänningar) — och sist nya hufvudmän. Detta är vårt
intérêt att hindra, — vår skyldighet att förebygga.
Stockholm d. 34 Oct. 4 792.»
Emot inrättandet af ett Invalidcompagni i Stockholm
skref han äfven vid samma tid. Efterkommande hafva
gifvit honom rätt äfven i detta afseende. Blott ett par
korta utdrag vilja vi anföra:
»I Frankrike, där Invalid-inrättningen var den första
och största*, kunde den ej anses som en kongl.
välgärning. Ludvig XIV kände menniskor och sättet att draga
fördel af deras svaghet; han var öfvertygad, att ögonen
bedraga alla sinnen. Det var det yttre utseendet, han
åsyftade; han arbetade blott för inbillningen — och sin
egen storhet. I alla företag tänkte han endast på sig
sjelf; och Invalid-inrättningen, mer än någon annan, visar,
att han ej var medlidande, men blott hvad han var —
och velat synas: kung — stor — och lysande.
— Långt ifrån att samla landets stympade
försvarare i corps, att bedröfva dem med en dagelig åsyn af
medbröders lidanden, odrägelig genom ärindran af egna
plågor, att tvinga dem till instängd lefnad bland sina
likar, vid en ålder, då kalla känslor ej mera finna vänner*
nära en hufvudstad, där fåfängan i allt framlyser, om de
i det stället blifvit sända till sina födelseorter, rigtade
med den skatt, som använd blifvit till deras vackra graf,
då hade de varit lycklige. Där hade de funnit villiga
händer att betjena dem — hjertan, som älskat dem —
tårar, som renat deras sår; deras fordna bragder — deras
krossade lemmar — deras hedrande ärr och undfådde
belöningar hade ännu gagnat fädernesland i det afseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
