Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t ena sin uniform, som, utgången ur hennes konsterfarna
händer, var fullt jemförlig med andras dyrare af kläde *).
Sjelf fick han mycken smak för detta ensliga landtlif och
trifdes förträffligt bland sina tjenare, sina grannbönder, 1
sina stallar, eller rustande på fälten. I bostaden var allt
ytterst enkelt, men nätt och snyggt och ordningsfullt
in-rättadt. Dagen hade han noga indelat för sig till syss—
lande; vissa timmar voro bestämda till tjenstens saker och
åligganden samt läsning och andra bildande göromål.
<i:ne brorsöner, hvilkas förmyndare han var, vistades, hvar
efter annan, någon tid, på gården och undervisades af
honom sjelf i gudaläran, catechesen och andra för deras
uppfostran nödige ämnen samt fingo en sträng
upptuktelse : att de läste sina morgon- och aftonböner (och Sturms
betraktelser) ordentligen och höllo sig snygga, var han
synnerligen mån om. En deras syster, som skrifvit och
begärt penningar till upphjelpande af sin garderobe, erhöll
dem, men med tillrättavisningen att hädanefter skrifva:
klädkista. Ladugårdsskötseln uppdrefs till stor höjd och
förmån; och som han från franska tiden med dess fina
och glada samqväm städse älskat godt sällskap och nu
däremot gerna dväljdes bland sin boskap, hade han, för
att ändå lefva med stora verlden, eller åtminstone ha en
erinran om den, uppkallat denna sin närvarande
omgif-ning efter Europas märkligaste personligheter; men
kärleksguden på stället, »race-tjuren», hette dock
»Öfverst-löjtnanten.» Bort fors sällan, om ej något tvang; och ett
svårt misslynne visade sig då före och under bortfärden,
tills skymten af gårdens yttersta stuga (»Torpströms»)
hunnit väl försvinna: sedan började det klarna igen. Men
hvarje söndag sågs han helt patriarkaliskt sjelf kuskande
till kyrkan en stor drög med en pålagd grind (på
högtider sin långa finnsläda) eller pinnvagn, hvarpå hans
*) 1796 hade han blifvit förflyttad till Skaraborgs reg:te,
likväl med bibehållande af samma boställe. När en då frågade,
hvarför han bar Westgöta-Dals regttes knappar i västen, men Skara*
borgs i råcken, gafs till svar: »detta går jag för, af det andra
tager jag födan.» Önne hörde nemligen till Westgöta-Dals
indelning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
