Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inseende sin egen oförmåga och uppskrämd af de
öfver-drifna berättelserna om ryssarnes ofantliga styrka. »Af
alla svenska generaler, ibland alla arméens officerare var
han den, som minst var uppdraget vuxen. I sin
exempellösa svaghet gick han med bäfvan ut på en bana, där
han såg uselheten blottställd, och visste, genom
hofmanna-skicklighet, att tillkonstla sig en instruktion, olyckligt
märkvärdig i våra krigsannaler, där, med några matta
förbehåll, som. fegheten föraktade, öppet fält var honom gifvet
att fly ända upp till nordens ödemarker, utan att behöfva
ens se sig tillbaka efter den fiendtliga styrkan, som
förföljde. Och denna frihet begagnades» . . . Dessa äro
frih. Ehreuheims ord om den man, åt hvilken de tappras
och Finlands öde blef anförtrodt.
I Tavastehus hölls nu rådplägning med finska
befäl-hafvame: de röstade för slag därstädes, och gen:l Klercker
ville med sitt 73-åriga hufvud ansvara för utgången och
låta det »falla för fäderneslandet». Till dem slöt sig den
unge, kunnige och verksamme grefve G. Löwenhjelm, som
af konungen blifvit satt till general-adjutant för arméen
vid Klingspors sida och skulle fått en hemlig
instruction, hvilken han dock, för att ej såra sin
öfverbefälhaf-vare, undanbedt sig, hoppandes geuom skäl kunna verka
på hans öfvertygelse. Häri fick han genast se sitt
misstag, då exc., sedan han förnummit, att grefve L. ej ägde
den befarade instructionen, oaktadt alla motskäl,
egcn-mägtigt, på grund af sina, hvilka aldrig här i helhet
meddelades, befallde återtåget mot norden, — förebärande
Byssarnes öfverlägsna styrka, behofvet af att förena sig
med de trupper som funnos i Savolax, för att med
samlad styrka motsätta sig fienden, och slutligen
skrämmande sig sjelf, om ej de andra, med erinran om
Lewen-haupts öde, i. fall konungens befallningar icke noggrannt
åtlyddes. Denna märkeliga, mycket omtvistade, af
Lager-bring contrasignerade befallning af den 4 Febr. hade
likväl, fastän hufvud vigten sedan lägges på arméens räddande,
ein historia öfver kriget. Andra påstå, det K. verkligen inför
konungen undanbedt sig förtroendet, men blifvit hårdt afvisad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
