Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en contusion. Fastän v. D. var till häst blefvo hans
gråa rock och hatt öfverstänkta med blod och kött-trasor
af dödskjutne kameraters sår, varande dessa märken honom
»en beständig anfordran till största högaktning för deras
minne»*). Denna drägt bar han ock allt framgent under
kriget. För öfrigt berömmer han mycket allas nit, mod,
ordning och uthållighet i dessa strider, hvilka Gripenberg
och han, ledsne att oupphörligen få vika undan, synas,
nästan på eget beråd, företagit sig, • att gifva Ryssarne i
betalning för deras gemena meddelanden (hvilken deras
ädlare egne, t. ex. Koulneff, äfven blygdes för att
frambära) och visa dem med hvad för folk de hade att göra.
Af alla som sågo v. D. denna dag tillvann han sig
aktning och beundran, och dagen därpå då hans
vapenbroder i 89 års krig, öfverste Adlercreutz, efter grefve
Löwenhjelms tillfångatagande, fåjtt
general-adjutantsbefatt-ningen **), gafs 2:dra brigaden eller Björneborgarne, dem
, *) »— — Händelserna vid början af kriget voro af mindre
betydelse. När finska arméen förentes nära Tavastehus, hade gen:l
Klercker beslutit att göra ett allvarsamt motstånd. Om detta fått
ske, hade troligen kriget tagit ett annat utseende och
Sveaborg ej så lätt fallit. Men under beredelserna till en
afgö-rande batalj, skickade vårt oblida öde gcn:l Klingspor med grefve
Löwenhjelm till hären. Klingspors första ordres blef återtåg–
Det fortsattes allt vidare till Pyhäjocki, där Gripenberg med 3:dje
brigaden om natten blef anfallen och drifven ifrån sina qvarter.
l:a och 2:a brig-.ne kommo till undsättning och ryssarne upphörde
att förfölja. Öfv. v. D. hörde till den 3:dje och hade med sina
Nyländningar varit i hetaste elden. Han kom sakta ridande emot
oss. Jag gick fram och tilltalade honom med en hälsning, den
han vänligt besvarade. Hans öfverrock var illa tilltygad: »Hvad
har öfversten för otäckt på sin axel,» frågade jag. »Ah, det är
Erlingens hjärna: han miste hufvu’t, när han red med mig.»
(E. var reg:ts adjutant). Detta var mitt första sammanträffande
med v. D. under detta krig.» B:s Berättelse.
**) Gripenberg skall såsom närmast varit ifrågasatt till denna
tjenst, men passade ej exc:n; han kunde ej »skri/va»; (hans bref
synas dock betyga motsatsen). Med A:z var förhållandet ej heller
rätt godt härförinnan. Men som han blifvit vald, gaf exc. honom
sin hand på, att allt föregående groll, skulle vara glömdt och det
fullaste förtroende hädanefter råda dem emellan. Han höll ock
ord; aldrig öppnades eller skrefs ett bref, gafs någon befallning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
