Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var; med förskräcklig fart rusa de åstad förstörande broar
och vägar, hvilka sednare dessutom upplöstes af den
hastiga vårvärmen, som inom kort förvandlar snö- och
is-. massorna till vatten. Hafsisen ligger längre omkring
kusterna, utan att hvarken bära eller brista, och hindrade
sjöfarten. Man ställde sig under tiden i ordning för att
återeröfra hvad man om vintern öfvergifvit *).
Exc. K. lät utgå en uppmaning till
Osterbottnin-garne, att med forsling och munförråd hjelpa hären och
*) »Vi hade fått befallning att ställa trossen på hjuldon: inom
14 dagar var allt i ordning, åtminstone för 2:dra brigaden.
Likväl lågo vi overksamma hela Maj och början af Juni. Slutligen
ankommo ordres till uppbrott: högqvarteret flyttades till G.
Carleby, sedan Ryssarne lämnat denna stad, utan motstånd. De hade
dragit sig till N. Carleby och förskansat sig där. v. D. med 2:dra
brigaden tågade fram som förtrupp. Under detta tåg åts den
märkvärdiga frukosten (om den framdeles). 2 */, niil nära staden,
vid Esse bro, ett godt pass till försvar, stannade v. D. och afsände
en recognosceringstrupp af 130 Björneborgare, en underoff:r och
8 dragoner under B:s befäl. Efter 3 dygn hade v. D. alla de
underrättelser han önskade. Exc. uppbröt från G. Carleby och stötte
till v. *D. vid Esse. Härifrån tågade hela hären och inträffade d.
23 Juni om aftonen i Sundby, hvaräst den af v. D. afsända
truppen fattat posto, 1 % mil nära N. Carleby. Anfallsplanen var,
efter mitt omdöme god.–Klingspor sjelf satte sig i spetsen
för hufvudarméen, som gick utmed landsvägen, att anfalla
batterierna: detta var den första och sista gång jag såg vår fältherre
våga sig i elden; men den gången var den ej brännande;
Rys-sarne funno för godt att i tid begifva sig på väg, när skotten
hördes från v. Otter, som lyckligt kommit öfver elfven och
förjagade den vakt, som de hade vid N. Carleby bränneri. v. D:s
framsmygande i skogen blef äfven för tidigt upptäckt. Fienden
skyndade ur stan och antände bron. Förgäfves sökte v. D. att
komma öfver den brinnande bron: framför honom ramlade i
forsen de bjelkar han ville stiga på. Major Furuhjelm och flere
andra sprungo i vattnet och tänkte leta sig väg på de i forsen upp*
höjda stenarne; omöjliga voro alla dessa försök. Slutligen hjelpte
Langenskjölds båtar oss öfver elfven, men för sent: Eyssarne hade
fått betydligt försprång; endast några fångar blefvo tagne, sådane
som ej orkade springa. Om v. Otter tågat upp till Juutas och
stängt Ryssarnes väg till Wasa, sysselsatt dem en kort tid, tills
v. D. hunnit öfver elfven, hade kanoner och tross samt många
fångar blifvit vårt byte. Men v. Otter stod stilla vid Bränneri
och lät Ryssarne ostörde passera förbi Juutas, utan att vidare
förföljas.» B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
