Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
ningar göra arm^ens affall: ty värr, en del har deraf låtit
förleda sig; de hafva frälst sig, lenmat sig efter; hvilket
felsteg säkerligen blir obehageligt för dem sjelfva, kanske
äfven svårt för deras tänkande makar, som måste dela
lefnadens tidlängd med uslingar. Krossade och stympade
lemmar äro väl obehagelige i det täcka könets åsyn
och tanke, men svaghetsyrans misshag måste varda
odrägligast; ty vänskap och ömhet makar emellan måste hafva
en fast grundval i rättskaffens tänkesätt och vandel, —
hvarifrån den militairiska banan icke tål någon afväg af
svaghet; också ger den alltid tänkande Frihman G. sin
älskade man all välsignelse, all tröst att möta Rikets
fiender — hvilkas mängd utgör Svenska arméens ära —
G. går nöjd — ärlig i allt, är han det mot
fäderneslandet, och Vi kanske få återse hvarandra i fredens lugn, —
hvilken tidpunkt ej heller kan vara fjärran!!
»G:s heliga försäkran, att efterfråga och vårda det
käraste jag äger *), uppfyller mitt hjerta med
tacksamhet; måtte herrskapet med hälsa och njutning
öfver-lefva tidens villor, i fredens lugn återse raska söner —
tappre mågar!!...»
Ovissheten om Sveaborgs öde löstes snart: dagen
därpå d. 23 Maj, upptecknar han: »kom Ulfsparre från
Stockholm, medför under bevakning Liljesparre; Sveaborgs
förrädiska öfvergång med Tidningarne». Den som vill se
huru djupt denna olycka grep honom, huru han bevisar
det uppskrifna omdömet, läse hans 4811 tryckta
»Anmärkningar» vid Cronstedts »Sanna upplysningar», hvari han
*) v. D:s barn och dess moder, i fall han sjelf skulle
bortryckas. De voro ända till inpå 1810 qvar på Friggesby, aktade,
ja understödde af de dit förlagde Eyssarne enligt gifven högre
befallning, emedan v. D. stod i högt anseende hos desse så väl för
sina militäriska egenskaper, som för sin mensklighet mot fångar
och sårade som togos, ehuru han annars ingalunda visade någon
efterlåtenhet mot Kyssar. Så misstyckte han mycket det deras
underhandlare fingo komma till högqvarteret. En parlamentair
(det var visst furst MenschikofF, som ville resa till Uleåborg att
tala med den fångne gen:l Bulatoff, hvilket ock sedermera
beviljades) begärde något dylikt af v. D. vid förposten, och fick till
svar: »Han får väl så f-n heller; jo, om han slår sig igenom».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
