Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fann eig befogad att gå tillbaka, då kedjan gick framåt
och dref honom, tills mörkret kom på, och den stadnade,
men han utsatte sin kedja. — Vidare omständigheter
uppger v. D:s rapport som, då han i anledning af den
framdeles fick tvist med Reuterskiöld, här införes hel och
hållen:
den hunnit inom godt håll. Ryske generalen synes begått felet
att dela sin styrka — satt sig grensle öfver ån. — Björnstjernas
Anteckningar innehålla om detta ämne åtskilliga origtigheter.
»Fienden stod nu vid Juutas, straxt utanför Ny-Carleby; den 13
angrep han den härstädes uppställda 2:dra brigaden. Finska hären
var således helt och hållet innesluten». Men, det var just genom
sitt häftiga, nattliga tåg med halfva sin brigad som v. D.
hindrade fienden hvilken anryckte från Hermä att komma så långt,
till det vigtiga stället.—»D. låg visserligen illa sjuk i Ny-Carleby;
men vid första underrättelsen om fiendens anfall satte han sig till
häst, och återtog befälet öfver sina älskade Björneborgare». Hade
B:a sjelf här haft någon del i berättelsen, skulle han, som
föregående dag säkert sett v. D. i Oravais, icke omtalat händelsen
sålunda. — »Träffningen slutade med Ryssarnes fullkomliga
nederlag». Detta är öfverdrifvet: både v. D:s ställning och svaga styrka
medgåfvo ej att bibringa dera ett sådant; men syftet vanns: de
blefvo med kraft slagne tillbaka och af starka patruller förföljda
längre än någonsin under kriget skett. Lustigt nog, låter man
strax därpå desse Ryssar under Kosatschkoffski lefva upp igen,
blifva en vaksam motståndare med öppen återtågsväg, svår, ja
omöjlig »att krossa» för än större antal än v. D:s, samt låter
Gripen berg öfvertaga befälet i Ny-Carleby och afdela en »tillräcklig
styrka» mot dem. Det sista är äfven ett misstag, ty
Juutas-stri-den blef ej, såsom påstås, »D:s sista uppträdande på denna
krigs-theater»; — han höll sig ännu några dagar uppe och deltog tills
hären hunnit fullkomligt ur klämman. — Origtigt är, utom ett
alldeles opassande, tvetydigt försvar eller beröm åt A:z, hvilken v. D.
kallar »vår tappraste general», hvad B:a yttrar: »Adlercreutz, som
aldrig gerna flydde och dessutom här ej hade annat val, beslöt gå
Kamenskijs önskan till mötes, och vid Oravais våga det yttersta
mot Ryssarnes hufvudstyrka, medan hans tappre vänner skulle
öppna vägen i hans rygg». — Dock, det skulle leda oss för långt
in på Oravais-drabbningens på irringar rika capitel att visa huru
förf. här glömt eller, rättare sagdt, icke känt förhållanden som
röra tid och rum, ort och antal. Af jemförelse med trovärdiges
uppgifter kunna läsare, som vinnlägga sig om att utreda dessa
saker, lätt skönja detta och att en deltagares, den »förtjenstfulle»
Greg. Aminoflfs noggranna relation ej blifvit vederlagd af de
lösliga invändningar B:a förebragt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
