Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rein, endast afgjort utgången; ty jag defierar hvarje
Bri-gad- eller Bataillons-Chef att vid det tillfället göra annan
rörelse, än den fienden åtvingar en spridd kädja, ty 4
slutne rotar kunde på många ställen icke formeras: också
innehåller sista meningen af rapporten denna vår
försakelse; förtjensten är deremot ensamt tillagd
Compagnie-befälet och soldaten.
»Hela denna sak kan således reduceras till: att
händelsers skick hafva vållat T. retraite, hvarigenom ett
vig-tigt tillfälle lämnades, det jag blef tvungen begagna och
hvars resultat, bm T. sjelf stadnat qvar, blifvit för arméens
ostörda framtågande lika förmånligt.
»Ovilja hyser jag och har aldrig fattat emot någon
menniska, minst emot en person, jag blott accidentelt känner,
och änskönt skiljd vid cfét befäl, jag under kriget haft,
hoppas jag lämnat många vänner bland Björneborgs
Officerare: att göra alla till nöjes, står icke en gång i
Gudamakt.
»Vår bane är nog bedröfvelig och våra gärningar
nog bedömde, utan att vi sjelfve eller inom oss (behöfVa)
göra dem felagtiga: hvad fel menniskan ock begår, när
viljan och uppsåt är godt, bör aldrig klandras; ty man
gör blott hvad man vet — och verkställer endast hvad
man kan, men ingenting derutöfver. Ehuru detta ej
hindrar andra att anse våra förhållander efter deras
tankekraft och urskillning, nog ringa ...»
[Till ytterligare upplysning om Jutas-striden meddelas tvenne
närvarande officerares berättelser. Öfverste Blum har omtalat hvad
som först, här sammandraget, följer: — Ryktet sade, att v. D. i
Lillkyro d. 11 Sept., när han kom från Wasa till högqvarteret,
vid inträdet i rummet, hvarest fråga förevarit att genom en
hederlig capitulation frälsa arméen skulle yttrat: »tiden till denna
utväg är ännu icke inne; det blir den sista, som må tillgripas då
ingenting mera af våra stridskrafter återstår. Jag för min del
anhåller om att få återvända till mina Björneborgare och med
forcerad marche ofördröjligen gå till Jutas, att möta ryske
generalen och fördrifva honoiq, om någon möjlighet dertill finnes».
Säkert är, att v. D. begärde och erhöll denna tillåtelse genast, hvarpå
han skyndsamt upphann oss, satte de J2:ne bat:ne och Gyllenbögels
fricorps i rörelse: de slutade nyss en hastig lång vandring af 13
mil, för att genast utan rast fortsätta 6 mil, till Jutas. Många
II. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
