Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom har äfven Runeberg blifvit något vilseledd i sin vackra sång
om Döbeln vid Jutas. v. D. låg aldrig sjuk i Ny-Carleby: de
tappre kamraterna, Grönhagen, v. Konow, v. Kothen och v. Schantz
hade ej tillfälle att deltaga i denna strid; v. Schantz var fången,
de andra tillhörde den bat:n som åtföljt R. Det skulle bli svårt
att uppgifva hvem som mäst utmärkte sig vid Jutas; alla täflade
om att göra sitt yttersta. Men, om jag blef tvungen säga min
tanke, skulle jag nämna brigad-chefen sjelf, som uppmärksam
och lugn stod vid kanonerna, bat:s-cheferne Furuhjelm och Eek,
oapt:ne Bremer och Gripenberg (den sednare commenderade
fältvakten), fänr:ne Blum och Stengrund. Såsom kanonbetäckning
placerad på den höjd, där våra stycken voro ställda, hade jag fri
utsigt att iakttaga stridens gång, och som jag då såg och tyckte
det förhöll sig, har jag här beskrifvit.
Yid solens uppgång fick trouppen gå tillbaka att taga
för-friskning och hvila. Skott från den började bataljen vid Oravais
väckte oss. Med spänd uppmärksamhet tillbragtes den 14 Sept.,
namnkunnig såsom den blodigaste dag under finska kriget och som
den olyckligaste till sina följder för arméen. Den 15 kom
hög-qvarteret till Ny-Carleby. Yid Jutas fick v. D. med sin corps
emottaga generalerne Klingspors och A:z’s tacksägelser. Efter hand
tågade hela hären förbi, och som arriéregarde gick v. D. sist öfver
elfven, ostörd, men nära följd af fiender från bägge vägarne,
under hvilkas åsyn broarne förstördes.
Då vi, fiere officerare, stodo kring v. D. och inväntade
hög-qvarteret, sade capit. Gripenberg, en glad skämtare, men dålig
drickare, att högqvarteret borde bestå oss en bål, för det vi
hållit dem ryggen fri. »Ja», svarade v. D., »det skall jag säga A:z».
När de passerade, glömde ej v. D. att nämna härom. A:z
svarade: »denna bål skola vi dricka när det blir lugnare tid»; men —
denna bål blef aldrig drucken. Jag har hört berättas, att v. D.
vid detta tillfälle föreslagit A:z, att härifrån gå Ryssarne. på
ryggen inåt landet, borttaga deras proviant-transporter, undvika batalj,
men slå dem i detalj. Denna plan var djerf, men ej omöjlig; på
de många korsvägar här finnas, hade man kuimat slingra sig
undan och föra ett guerilla-krig. Men nog hade det behöfts flera,
än det fanns, sådana chefer som v. D. A:z hade ej ogillat v. D:s
plan, men sagt: »Klingspor går aldrig in härpå».
Från Ny-Carleby fortfor v. D. ännu att tåga i eftertroppen,
ända till dess stilleståndet afslöts vid Kauko bro (Himango) */2
mil norr om Gamla Carleby. Hans utnämning till general-major
och kallelse att taga befälet öfver Åländska arméen inträffade
på denna tid. Yid sin ankomst till Stockholm inlemnade han en
lista på befordringar för Björneborgs reg:te: jag blef befordrad till
capitain i reg:t.»]
Genom sin bortresa undslapp v. D. att blifva vittne
till de sista sorgliga och bekymmerfulla uppträdena i lan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
