Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beräknade och tillräckliga raedeltillgångar, blir äfvcn vida dyrare
för staten, emedan alla varor måste högre betalas, då de skola
tagas på obestämd credit, och de invecklade redogörelser, som
häraf blifva en följd, föranleda ofta till olagliga tillgrepp i samma
mån, som controllen blir svårare och drager längre på tiden.» —
Vargeringen skulle nyttjas till garnisoner o. d.; till henne togs
befäl ur arméen. Konungen hade så sent vidtagit sina anstalter,
emedan han ansåg Eyssarnes rustningar för blotta demonstrationer,
ej trodde på något verkligt krigsutbrott; nu förhindrade årstiden
Finlands understödjande. Tibell motsatte sig ett landtvärns
upprättande. »Det är vida bättre att hafva eji väl underhållen mindre
armée, än en stor, som skulle i längden sakna sina förnödenheter.»
I början afstod konungen därifrån på T:s och statssecret.
Lager-brings inrådan. Reservarméen fick efter danska krigsförklaringen
afgå till norska gränsen. Konungen befallde vestra arméen efter
den 14 Mars bryta in i Norge, medan skaren bar, vattnena voro
frusne, och Norskarne fruktade Engelsmännens landstigning. Norge
skulla först tagas, sedan kunde man få luft att understödja
Finland, när vattnet blef öppet. Landtvärnsförfattningen utkom den
*14 Mars. Ogifte, med friska lemmar begåfvade ynglingar från
18 till 25 år uttogos: sedan inskränkte man sig till fyllda 19
års ålder. Först tänkte konungen på 100,000, sedan på 60,000;
men brist på befäl och förnödenheter gjorde att blott 30,000
kommo till stånd. De fordrade 300 officerare. T. författade ett
särskilt reglemente åt dem, »då konstigare manoeuvrer sällan eller
aldrig komma att i fält begagnas.» I Juni och Juli kunde de
exercerade afgå till gränsen. Mycken nit var använd; men läkare
och till sjukvården hörande saker fattades. Detta kom för sent
i fråga. Allmänna meningen var i början patriotiskt stämd. Alla
gingo med den bästa anda till gränserna, för att ge eftertryck åt
de underhandlingar, som man trodde å bane. Men kriget var
beslutadt att fortsättas. Frih. Carpelan i Götheborg hade låtit
utsåga Engelsmännens småfartyg, hvilka kommo tidigt nog att
hindra Danskarne i Sundet och Bälterna. Konungens blick
upptogs af Norge och Seeland framför Finland: han räknade här på
allmogens resning och ville ej blotta Sverige på trupper:
Bergenstråles och Yegesacks landstigningar syftade på att uppresa folket.
Konungen ville sedan med Engelsmännens hjelp eröfra Seeland i
stället för Norge. Gen:l Moore föreställde honom svårigheterna
och onyttan därvid under vintern. Konungen föreslog då, att
Engelsmännen skulle landstiga in i finska viken, att vinna
samband med Savolax. Detta var omöjligt. Mot deras medverkan i
Norge ställde sig ock stora svårigheter. Engelska trupperna vid
Götheborg hade ej fått gå i land. Moore hade ordres att genast
afsegla, om ej tillåtelsen gafs; men då konungen i stället förbjöd
honom att lemna Stockholm, rymde han hemligen bort och seglade
hem med sin styrka. Sedan for konungen till Åland och styrde
om allt utan T:s hörande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
