Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hela natten måste truppen marehera utan minsta hvilai
Ändteligen tilläts en liten rast om morgonen, fån
trumslagare, som D. sjelf stlällde ut, borde vara färdig att, Vid
första vink, slå march. Folket satte sig ned utmed
fandd-vägen och började frukostera ur sina ränslar; i en stot
träskål bereddes punsch åt officerarne på frukosten. D.,
endast sysselsatt med sina funderingar, vandrade fram och
tillbaka på landsvägen och snusade. Knappt var en half
timma förliden och alla ännu sysselsatte med sin måltid,
förr än D:s röst dundrade: »march!» Som blixten sprungO
några officerare upp och bemägtigade sig trumslagare ock
trumma, ett kläde kastades öfver trumman och punsch-*
bålen ställdes därpå. Trumslagaren fick undangömd börja?
sin frukost. Då ej, efter några förnyade rop, någon
trumma hördes, började D. gifva hela sitt missnöje
tillkänna, och med vrede ’försäkra, att han aldrig mera s&ulle
rasta under någon march. Emellertid rördes med ifver
i punschbålen och när den var färdig, gingo några öffi-’
cerare fram och frågade hvaröfver herr Öfversten oroade
sig? »Den förbannade trumslagaren har rymt», skrek hatt;
— »Ar det ej annat», svarade tvenne officerare, som
fattade honom kraftfullt under hvardera armen, »så kunna!
vi snart lemna upplysning härom.» Förundrad, men
fasthållen, följde D. ogema dit han fördes. Han möttes snari!
af hela officerscorpsen, som med största höflighet bad ho-*
nom vara välkommen. Medan Öfversten började ett
all1-varsamt förmaningstal om pligt och skyldigheter, fkam-t
räcktes åt honom en snusdosa. Utan att af bry ta sitt tal,
stoppade D. fingrarne i dosan; men förvånad fann han
sig hafva doppat dem i punsch. Hans första ord, sedan
han hämtat sig, var: »det var en qvick idée!» Nu
visades vakttrumman der den stod som bord under
punschbålen, hvar och en täfiade att från sina ränslar tillbjuda
honom frukost. Sansad och mild, tog D. den med punsch
ifyllda dosan och ropade: »Skål, kamrater!» Med ett allu
mänt hurra besvarades denna skål. Han satte sig i vår
krets, åt från våra ränslar, drack. af vår punsch och tillät
att ännu en ny bål bryggdes. Yid detta tillfälle knöts det
förbund’ af vänskap ooh tillgifvenhet, som Under kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
