Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uo
många händelser intagne, hvilka jag nu endast oredigt
minnes. Historien fordrar sanning, jag vill ej framställa
någon lögn. Jag har lefvat ut min tid, om ej med
utmärkelse, men, jag vill hoppas, utan vanheder...»
[»Följande händelse, som tilldrog sig med en af mina ännu
lefvande kamrater, förtjenar omnämnas: Lieut. David Gyllenbögel,
nu 83 år gammal (broder till Anders, som hade befälet öfver
Landtvärnet) blef vid anfallet på Lappo by sårad af ett drufhagel,
som gick in genom vänstra ljumsken och skars ut på ryggen.
Dagen efter affären gick jag att besöka mina många sårade
kamrater. I samma rum som Gyllenbögel, låg äfven vår
tjenstför-rättande Brigad-Adj. Fänrik Gustaf Gripenberg (en särdeles tapper
och duglig yngling, som 1812 stupade vid Smolensk). Deras
sängar stodo tätt vid hvarandra, och när jag inträdde, var en
stark tvist dem emellan. »Det var väl du kom», ropade bägge på
en gång; »kom nu och skilj vår tvist: hvilken af oss är bäst
be-gåfvad?» De kastade täckena från sig, och mig föreföll det, som
om kullstjelpte kokkittlar betäckt deras magar; så svarta och
uppsvällda voro dessa. Gyllenbögels sår har jag redan omnämnt;
en kula hade snuddat öfver nedre delen af Gripenbergs mage och
åstadkommit hans grannlåt. Min alfvarsamma uppsyn försvanu
genom deras skämt, och jag tilldömde Gyllenbögel högsta priset.
Men vid Kauhajoki-striden var redan Gripenberg tjenstgörande och
Gyllenbögel vid Lappfjerd med öppet sår. Denna lilla
tilldragelse ger något begrepp om mina kamrater.» *)
*) Öfv. Lieut. Stiernwall, som v. D. beskyddat och haft till
kamrat vid La Mareks reg:te, bidrog verksamt — omtalar öfv.
Blum — både under och efter Grönwalls tjenstetid, att höja
Björneborgarnes stora anseende och till den goda hållningen inom
dem. Beklagligen förlorade vi honom redan vid gamla riksgränsen
mellan Mörskom och Kunskoski, på en återresa från högqvarteret
till reg:t, förlagdt å förstnämnda ställe. Hans skjutshäst skenade
nemligen, skrämd af några förföljande kossacker, då genom
skjutsbondens häpenhet och ouppraärksamhet den raske springaren
plötsligt afvek från stora vägen på en biväg, där slädan ögonblickligen
stjelpte och S. blef tagen. Han förenade som militär stor
kunskap och ovanlig förmåga, vunna i fransyska tjensten. Var
för-öfrigt en utmärkt fin, qvick och elegant sällskapsman med stora
gåfvor att gagna sitt fädernesland. Han förlorades till stor
saknad och bedröfvelse för arméen, hvars mäst framstående
reg:ts-officer han var. Troligen hade han, om han ej lidit olyckan att
så fångas, blifvit Löwenhjelms efterträdare som general-adjutant.
De hade mycken likhet både i förmåga och öde. Adlercreutz,
obestridligen tapper och beslutsam, hade väl gradens företräde
framfor S., men var honom underlägsen i kunskaper samt högrt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
