- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 2 /
144

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och koka. Folket i byn hade fört undan allt hvad de egde, så
att ej uågot annat kunde få köpas. Soldaterne medförde någon
proviant i sina renslar; de fingo äta och hvila vid gevären. Vi
off:re höllo oss vakna med prat och planen för vår förestående
marche och anfall på Björneborg, om Byssarne där ville göra
motstånd. Men på våra glada förhoppningar blef ett snart slut.
En dragon ankom från Ömossa, där general Vegesack stadnat med
hufvudcorpsen; skriftliga ordres befallde mig att återvända till
Lappfjerd och capt. Strömmer skulle draga sig mil tillbaka och
föreua sig med 2:dra bat:n Helsingar, som kommit efter oss...]

v. D. förgat ej heller någonsin sina trogna kamrater
och hvad de tillsammans utkämpat : vid första tillträdet till
konungen inneslöt han dem med framgång i Hans nådiga
åtanka. När efter Finlands förlorande några kommo
öf-ver, blef han deras varma förespråkare och hjelpare,
liksom alla Finnars — och då under följande tider talet
föll på kriget och han beskref sina Bjömeborgare, blixtrade
hans ögon och knöts handen ofrivilligt vid försäkran, att
i spetsen för 10,000 man sådane trupper skulle han satt
sjelfva Petersburg i förfäran. (Under förra finska kriget
skola Ryssarne noga frågat sina spejare, om de bland
Svenskarne märkt några med björn i knapparna: reg:tet
hade en upprättstående sådan till vapen. Detta bevisar
hvilket anseende det redan den tiden satt sig uti.) Hans
afskedsbref lydde sålunda:

Till Björneborgs regrtes herrar officerare!

Kongl. Maj:t har i nåder gifvit mig general-majors
benämning — denna, jemte förut äretedda nådiga
veder-mälen, har jag att tillskrifva mina alltid vördade
kamraters tappra krigsförtjenst — den största, den
märkvärdigaste ett regementes krigshistoria nånsin kan framto;
Ålskade kamrater och vänner! emottagen den upprigtigaste,
den aktningsfullaste tacksägelse, den jag är eder skyldig,
den jag, som ett värdigt föremål för och hugkomst af
eder, min lefnads hela tidlängd skall förvara! Konungen
har nådigt befallt mig resa till Åland. Ack! hade mitt
öde fått vara att qvarblifva hos eder!!! Denna
skilsmässan vid fortsättningen af kriget är tung för mitt hjerta;
mitt enfalds sätt att vara, och det ni bäst känner — var

\

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/2/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free