Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mottogo någon sändning hvarken från svenska flottiljen eller från
commenderande chefer på Aland; all correspondance som vore
nödig skulle gå genom exc. Klingspor, hvilken visat belefvenhet och
aktning som böra råda mellan utmärkte stridande befälhafvare, ja
mellan enskilda; konungen hänvisades således till exc. K. för sina
förslag. Det var då konuugen lät i hast från Finland hämta en
af excellensens betjenter, som klädd i dennes livrée skulle afgå
som budbärare från Aland, till skymf för beteendet.) — Emot denna
befallning anmärker v. D.; »13:o Parlamentairers affärdande och
emottagande är i militairiska författningen af mycken vigt för
mensklighetens räddning — och för stratagemer etc. etc. etc., hvaraf
Finska arméen dragit underbara fördelar; jag önskar derför, att
E. K. M. till sådant äudamål nådigst täcktes tillåta en bland
civiliserade krigsfolk antagen — lycklig och oundgängelig plägsed.»
Konungen hade befallt: all underhandling om capitulation
förbjudes, emedan Aland till det yttersta skall försvaras.
Härvid anmärker v. D. : »14:o Att capitulera på öppet fält förbjuda
krigsartiklar, — att förekomma de missbruk deraf uppstå kunde
bland Detachementer. Allmagten afvärje all sådan belägenhet î I !
Men det gifves exempel, att en Corps som med Äran gjort allt
möjeligt motstånd, förmedelst en slags convention kuunat rädda
innevånare från förödelse — sig sjelf — artilleri — och Tropheer
etc. etc. etc., i hvilket hänseende parlamentering och
öfverenskom-melse befrämjar Statens fördel — mensklighetens skydd — samt
krigsmännens ära, och då bör* den tillåtas — vid Befälhafvarens
ansvar med sitt lif!» —
Då konungen ifrigt återkom till Alands försvarande i det
yttersta och att det ej under något vilkor finge öfvergifvas, skall
generalen hafva svarat: »Om jag kommer öfver till Grislehamn,
så skicka E. M. en skarprättare efter mig och tag mitt hufvud
och min egendom, men skona min krigarära; ty då är allt försökt
hvad mensklig förmåga kan uträtta.»
Om Ryssarne därjemte med en större styrka ginge öfver
Qvar-ken o. s. v., såsom redan vidrördt är, så, anmärker v. D., »blefve
vid ett sådant tilltag hufvudstaden och hela svenska kusten i stor
förlägenhet, hälst om åländska fördelningen dessförinnan uppoffras
till öns försvar, hvilken vintertiden visserligen icke är en fästning
— ej heller Thermopyles. — Från Åland ha Ryssar ej mer än 5
dagars marche, för att visa sig framför Stockholms portar och
dervid inga truppar att befara i ryggen. — Att Åländska
fördelningen bör söka att försvara ön emot en équivalent styrka är
nödvändigt; men emot en mångdubbel deremot öfvergå till Svensk
kust och betäcka Grislehamns-trakten, tycks blifva alternatif.» —
»Med den på Åland varande reguliera trupp kan ön blott
försvaras mot ett lika, kanske dubbelt antal Ryssar, men ingalunda
emot en större öfvermagt. Öns läge gör, att eho af krigförande
magter, som nästa fälttåg blir mästare i sjön, ändå erhåller den i
besittning, i hvars hand den ock må vara innan segelbar årstid.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
