Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att tacka för all den ära och utmärkelse han ernått och
förvärfvat i kriget och freden. Sjelfva det vigtiga befäl
han beklädde gaf ett bevis därå samt talade om det
förtroende konungen hade satt så väl till hans tänkesätt som
förmåga. Olyckorna, som öfverkommit och hotade
fäderneslandet, tillskref han nästan lika mycket andras
beteende som konungen sjelf, och hoppades med nya året en
bättre händelsernas gång, sedan nöd lärt visdom. Huru
intagen af beundran för tidehvarfvets hjelte han än var,
väntade han dock för Sverige inga väsendtliga fördelar
af Napoieons sjelf viska, allt förtryckande politik, ej heller
såg han i konungens afsättande och början af ett nytt
system med utländningen någon därmed vunnen försäkran
om fosterlandets lyftning och frälsning från fienden,
Finlands återfående, — det hvarpå hans tankar oaflåtligt
voro fästade, — alldenstund han ej förmådde upptäcka
mannen eller männerne af hvilka detta stora skulle kunna
utföras. Västra arméen* upptåg betraktade han som en
skymf emot och skam för krigareståndet: såg däri och i
dess följder samhällets upplösning och undergång. Detta
steg synnerligen gjorde honom högst bedröfvad, och kom
honom att skåda för vår framtid idel mörker och
förvirring, — enär han endast kunde se och beräkna
närstående personer och saker.
Betänkes vidare, utom alla dessa skäl till
bestörtning och grämelse, i hvilken tidpunkt detta grufliga
båd-skap kom, — just då han stod färdig mot den anfallande
fienden och hans tankar på det lifiigaste upptogos af det
blifvande mötet, så kan man väl föreställa sig uti hvilken
svallning v. D:s känslor skulle sättas. I första häftighe^
ten af sitt uppbrusande ville han taga bådbäraren i säkert
förvar. »Han J satt af honom, så skall jag, ta mig tusan,
sätta opp en igen», sägas hans ord då genast fallit
Sedermera, besinnande sig, fann han vid åtankan på sin och
sakernas allmänna ställning huru öppet visad ovi^*a eller
motspänstighet från hans sida endast skolat öka den nog
stora oredan och med inre osämja sätta det olyckliga
fosterlandets bestånd alldeles på spel. Han underkastade
sig således, fastän med stor oro samt nödd och tvungen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
