Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter framkomsten *). All möda och omsorg å Armfelts
sida, att mildra nöden och hämma oredan, var nästan
förspilld: reste han och rättade, skref han högar af bref
hvarje dag, manade och straffade han hvad han förmådde,
— ställningen vardt snart nära densamma genom ett eller
annat påfund, eller blefvo, genom den mångfaldiga,
släpiga formalismen och inblandningarne, hans påmaningar
till Krigs-collegium och andra myndigheter för sent följda
eller lemnade därhän. — Af sjöflottiljen, hvars befälhafvare
uppgåfvo sig ständigt hafva elementerna emot, fick han
intet understöd på sin venstra flygel, och när
Engelsmännen omsider kommo häråt med flottan, (han hade till och
med genom en sin hemligen utskickade officer manat på
i London; — emissarier och förbindelser underhöll han
dessutom, som vanligt, mångenstädes på politiska platserna)
stodo de omöjligen att förmå till deltagande. Ja, deras
uppförande syntes nästan tvetydigt; de önskade ifrigt
bekomma en fast punkt till landsättning vid Götheborg, och
Armfelt, som befarade det deras egennytta häraf ville
skapa ett annat Gibraltar, att såmedelst beherrska
Sundet och Nordsjöns vikar, måtte befalla commendanterna
att se opp. Sedan missämjan mellan konungen och
engelska anföraren, i afseende på krigsrörelsema, rigtigt
utbrutit, seglade dessa våra ende bundsförvanter sin kos,
lemnande oss åt vårt öde.
[Vid anfallet på Prestebacka hade A. genast rest dit åt och
från Wenersborg d. 11 Juni kl. l/2 i 2 om natten skrifvit,
klagande öfver tillståndet, till konungen: »Emedlertid är bra
olyckligt, i fall fiendens tanka är att med hela sin styrka inbryta, att
ingen af landtvärns-bat:ne och blott en bat:n af denna flygels
var-geringar ha gevär och patronkök — och således aldeles oexercerade
och utan alla försvarsmedel.» Som Armfelt, efter den lidna
förlusten därstädes, insåg omöjligheten af att kunna eller få göra nå-
*) Grafhögarne vid Brinkebergs kulle och annorstädes, med
många sägner som äro gängse, bevara ännu minnet af detta elände.
Det var dock först utpå hösten, sedan Armfelt trädt från befälet,
som sjukan kom till sin största fart och utbredning. Vid
undersökning af ett arméens sjukhus i norra Bohus län, fann capten
D’Orchimont öfver 80 lik utlagde obegrafne; hur det därinne såg
ut, vid bristen på det nödvändigaste, kan man nu föreställa sig.
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
