Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2,000 man», samt genast användes såsom en hans
förtrognaste medhjelpare till ordnings vidmagthållande.
Tillfällen att visa sig uti krigsbedriiter spordes ej synnerligen *),
såsom nämndt är.
Då något afgörande å någondera sidan ej stått att
uträtta, hade Armfelt på konungens begifvande genom
C. H. Posse framställt förslag om en vapenhvila till
fiendt-lige anföraren, prins Christan August af Augustenburg.
Men vid vilkorens bestämmande uppkommo svårigheter,
och denne yttrade sig i sådana ordalag om konungen, att
underhandlingarne måste afbrytas, och Armfelts blotta in-*
berättelse om förloppet skall påskyndat hans afsättning
och onåd **). Sent omsider kom dock vapenhvilan till
Deu befalhafvare, som vid Bärby aflöstes af öfv.-adj. A:e,
har förtäljt: att ehuru han genast underrättade denne det
Dan-skarne enligt säkra uppgifter stodo i begrepp att anfalla och
upp-gaf nödiga säkerhetsmått för de spridda skarorna, i den händelsen,
så ville A:e ej lyssna därtill, utan drog endast, när det följande
dagen, d. 10 Juni, verkligeu small, med sin styrka in på en trång
fyrkantig gård, omsluten af stenmurar, och blef här stilla medan
fienden illa ansatte längre bort stående posteringar. Följden vardt
att öfv. lieut. baron A. v. Knorring med 10 offire och nära 400
man vid Frestbacka måste gifva sig fången — den största förlust
man åt norska hållet led. Efter denna framgång sände fienden
och uppfordrade äfven A:e att gifva sig; det afslogs; och på denna
punkt, Bärby, hade fienden inga afsigter, så att därvarande styrka
icke blef oroad. Norske off:ren som framförde anmaningen, då
ung fänrik, är n. v. norska statsministern, exc. Due.
Förhåller det sig med denna sak sålunda, som vi flera gånger
hört omtalas, måste man beundra A:es förmåga att skrifva
rapporter, se den af Bärby, 19 Juni 1808, bland Bulletinerna. —
Skicklighet däruti var ej sällsynt denna tid, synnerligen af dem
som öfvat sig i konsten under Gustaf III:s ögon, — och Gustaf
Adolph var mycket kinkig: kunde illa upptaga just de
obetydligaste, oskyldigaste saker.
**) Armfelt förstod, och hade måhända här för starkt
an-vändt en sin konst, den att i andras munnar lägga sanningar,
åsigter, hvilka han sjelf ej vågade och kunde framkomma med,
men ansåg nödigt förehålla. Sednast gafs honom ett ypperligt
tillfälle att genom prins Christian som tolk få uttömma eget hjertas
grämelse. Men konungen som länge varit ledsen åt hans klagan
och antydningar och nu måhända sjelf eller af andras påpekningar
uppmärksammat påfundet och hans missnöje, svarade med att on&-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
