Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såsom sagdt är, när v. D. såg detta smygeri och
split och huru sjelfviskhet, kortsynthet och personliga
af-seender gjorde sig gällande lika väl straxt efter
regementsförändringen, som någonsin tillförne, kunde han ej
undgå att spå det värsta, och af deras beteende som
styrde ärenderna sluta till att dessas gång skulle blifva
lika planlös som under Gustaf Adolph. Statsråderna
sedermera voro visst hvar i sin mån förståndige män, och
varmt älskande fäderneslandet; men gemensam anda och
sammanhållning fattades och förhindrades, — en sådan
som vid staters svåra brytningar nästan blott tillskapas
af en kraftig man, med någorledes storartad vilja och
förmåga, hvilken från medelpunkten tilldrager och drifver
allt kring sig, väckande hela folket till lif. Hade sådan
stärkande enighet blifvit beredd, så voro Sveriges krafter
och tillgångar icke värre medtagna, än att något större,
ordentligare slag mot fienden kunnat tillvägabringas, än
hvad som skedde under loppet af 4809, — och för
utförandet duglige män saknades ej.
Men hvad konungens störtande vidkommer hade v. D.
under sin förra vistelse i Stockholm, jultiden, insett att
den politik som följdes omöjligen länge kunde bära sig:
oss angående Åland. Eller tänkte inan med blott Rysslands tysta
medgifvande (uller kanske ock med Englands tillhjelp) verkställa
brödrafolkens förening. Yar ej detta orsaken till A:es ifver att
påskynda freden med vår Östra granne? Det ar svårt att begripa
vårt politiska system till utlandet under detta år, ifall ett sådant
blifvit fast uppgjordt med hänsigt på Noriges förvärfvande. Och
ryska hofvet kunde ju skäligen misstänkas att i hemlighet hylla
ilen afsatta konunga-ätten och således ogerna se prins Christian
som t h ron lölja re, så fram t det ej tydligen funnit svagheten och
villan i planen för hans väljande och i den uppgöring som
härmed förknippades, och räknade på framtida kastningar, hälst hans
val genomdrifvits af ett parti till mångas öfverraskning, samt i
allt fall skulle hafva Svcnskarne sysselsatte på andra håll och deras
sinnen något bortdragna från åtankan på den nya, djupt smärtande
förlusten. Men huru man ställer det, blir A:es anslag på Norige
om hösten 1809, vid då rådande politik, ett kärt men tomt
hugskott, och sammes enda därvid upphinneliga syftemål som också
till en del nåddes — visar sig varit att få med sin härskara
•amlad ligga i bakhåll, för alla händelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
