Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Öfver denna skrifvelse blef v. D. brydd, upptagen
som han var af tanken på snar segerfröjd, sedan han nu
fått denna fiendtliga afdelning så väl omsluten. Men af
Wrede hade han kort förut blifvit underrättad om den
oväntade nyheten, prinsens af Augustenburg utväljande till
thronföljare i Sverige. Han trodde sig derför ej böra
störa händelsernas stora gång; var blefven, såsom han
yttrar, »gammal och försigtig, och saknade ännu fyra
dagars tid Calmare reg:te på stridslinien». Han sände
således capt. v. Kræmer som budbärare, begärande i
anledning af skrifvelsen ett sammanträde. Det försiggick
tidigt den 25, då de storartade af snö och is belagda
fjällen glänste af morgonsolens sken, ocli när unge v. Krogh *)
fann v. D:s framställda vilkor — ty utan sådana ville denne
ej låta det bero — för hårda, visade generalen med
hotfulla åtbörder på trakterna ikring, sägande att det blott
berodde p^ ett ord, ett tecken, och dusten skulle till
Norskarnes förderf börja; hvarpå motståndaren fann för godt
att underteckna öfverenskommelsen. Denna märkvärdiga
*) När den norske herren stod inför v. D. och ingenting ville
säga honom, utan frågade hvar generalen vore, tyckande v. D. för
oansenligt klädd för att kunna vara det, så utropade denne: »Aha,
jag förstår», och gick in i rummet bredvid, tog en sin adjutants
trekantiga, beplymade hatt, satte den på sig och yttrade: »Nu
kanske generalen bättre känns igen».
Egne kände honom nog, utom annat, genast på svarta
bandet; men att den främmande, som kanske icke hört om hans sår
i pannan eller visste, att han förde befäl här, ej kunde det, är
mindre underligt. Hans drägt var nemligen högst tarflig och
bestod under kriget 1809 titi: grå öfverråck med ett bredt
läderbälte spändt utanpå, ridbyxor (Skaraborgs-), som tillknäpptes vid
sidorna på benen, en bredskyggig, slokig, svart rundhatt; en
axelhängd stor sabel (hvars flata han äfven, vid brist på tjenligare
medel, stundom förstod att begagna) samt vid bröstet instoppade
pistoler utmärkte blott krigaren. Det hela var afsedt på
sparsamhet och beqvämlighet, att lätt komma i och ur, och att kunna
vistas och röra sig allestädes, äfven obemärkt, där hans närvaro
kräfdes. Vid denna klädsel voro ock fästade dyra minnen, såsom
framraanför blifvit vidrördt. Han bar numera ej sin Nylands
öf-verstehatt, hvars af någon kula bräckte och däraf nickande plym
gaf åt hans bekanta ett igenkänningsmärke på afstånd. Sin
trekantiga generals-hatt bar han alltid på franska viset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
