Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Den %\ på qvällen hade hela hären hunnit fraua till
södra stranden af Umeå elf, uti hvilken goda ställning,
gent öfver staden, Wrede i brist på bro eller båtar
beslöt att stanna, tills förhållanderne medgåfvo en säker
öfvergång. Af Sandels olycka vid Hörnefors och af
Wachtmeister nyss lidna motgång, hvarom Wrede här först
erhöll kunskap, hade man dyrt köpt erfarenhet; thy bjöd
fiendens stora öfverlägsenhet att framrycka varsamt, ehuru
Wrede var öfvertygad om, såsom hans rapport af den
24 säger, att, fast lyckan ej krönt kustarméens företag,
hade dock denna härs ståndaktighet och den tapperhet,
hvarmed han fäktat i en långvarig drabbning, troligen
kunnat gifva fienden afsmak för nya äfventyr.
Den sista beröring norra arméen hade med Ryssarne
var märkvärdig nog och denna: följande natten gick, på
v. D:s befallning, underlieut. vid fältmätningscorpsen
(numera generalen) J. P. Lefrén öfver elfven i spetsen för
en liten trupp och tog vid Umeå landskyrka på ett ryskt
sjukhus några fångar; hufvudsakliga meningen var att få
kännedom om fiendens ställning och styrka. Men
häröfver gjorde nu Ryssarne mycket väsen: en deras
general (Anselme) kom och höll skarpa framställningar om
huru krigsbruk bjöde att skona kyrkor och sjukhus o. s. v.;
hvilket af Lefrén värdigt besvarades, i det han visade
dels att ingen skada vore skedd för de sjuke, hvilka icke
blifvit oroade, dels att sjukhus ej finge tjena till
nederlagsort och skyl för krut- och beväringsförråd, såsom man
härstädes påträffat det. Ryssarne ville dock icke gifva
sig till tåls; förmodligen voro de missnöjde öfver den
omkastning i sakerna, hvarigenom de drefvos tillbaka och
mot nordens fattigare lpyggder igen. Sin förbittring öfver
detta ville de af sådan förevändning uttömma på den
oskyldiga staden, och Umeå var bestämdt att undergå en
hemsökelse, förskräckligare och, emedan det skulle varit
ett med kallt mod verkstäldt dåd, än grymmare och
orättvisare, än den det gent öfver liggande Wasa förra året
lidit. Det skulle plundras och brännas. Men
landshöfdingen frih. Stromberg, som erhållit kunskap därom,
fräl-sade det genom sitt modiga och rådiga uppträdande, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
