Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
det gifvit expeditionen en annan utgång betviflas. Osa
synes hvad Kamenskis innestängande och afväpnande angår
misslyckandet gifvet, innan ännii en soldat landsattes vid
ßathan.» — Han menar väl: medelvägstilltaget att
landsätta hären vid Eathan och därifrån framskicka den på
Umeå var det minst lyckligt valda?
Lagerbring, en af deltagarne, var den förste som
efter många års förlopp uppträdde med sina Betraktelser
i anledning af v. Suchtelens historiska berättelse, att utreda
det militäriska af ärendet och från otillbörliga
beskyllningar fritaga den ädle och tappre anföraren och hans
käcka här. Denna lilla skrift har ej funnit ett ord till
genmäle från någon, men tvärtom mycket beröm af Geijer.
Hade Lagerbring, som nog kände de föregående och
efterföljande tillställningarne för denna sak, velat vidröra äfven
dessa, skulle ärendet fått en ännu fullare belysning. Ur
denna skrift anföres här: »Följden af fortsatt strid vid
Djekneboda hade förmodligen blifvit, att fienden förlorat,
utom döde och blesserade, ett större antal fångar, kanske
äfven några kanoner; men att Gen:l Kamensky, med vida
öfverlägsen styrka, slutligen skulle slå sig igenom, om
äfven med förlust af större delen af sin armée, var troligt.
Man stormar och intager förskansade positioner; här var
om dylikt ingen fråga, utan Kamensky kunde, med hela
sin concentrerade styrka, verkställa genombrytningen å det
(tälle han dertill ansåg lämpligast, då Svenska arméen
skulle, mera delad, vara färdig emotstå fienden å hvilken
punkt hufvudanfallet gjordes; ej heller behöfde Kamensky
befara att blifva efter genombrytningen häftigt förföljd, då
intet kavalleri fanns vid Gen:l Wachtmeisters corps. Frågan
blifver då, om Svenska arméens högste Befälhafvare hade
orätt att, vid slikt förhållande, icke vilja ytterligare
uppoffra kanske fjerdedelen af sin återstående här.–-
Större härförare än de, hvilka i Sverige så oblidt yttrat
sig om krigsföretaget till Westerbotten år 4 809, hafva
ansett, att, om med en skicklig manöver eller med en
intagen, för fienden vådlig, ställning, ett ändamål kan
vinnas, sådant bör företrädesvis väljas, i stället för strid
utan vigtigt föremål. Detta var äfven Öfver-Amiral Pukes
in. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
