- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 3 /
109

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

109

daste segerfröjderna, som lifva dessa så dystert slutande
skiften, hafva de sin stora del. Hvar han med dem
kämpat, hade lyckan åtföljt tillförsigten, klokheten och
tapperheten. Endast Jutas-striden, då han, förnimmande
härens motgångar och anande oråd, reser sig från
sjuklägret, far utaf och med sin fåtaliga, nödställda,
uttröttade skara kastar sig emot en högt öfvermägtig fiende
och på rätta punkten slår honom tillbaka samt därigenom,
enligt allas omdöme, räddar den vid Oravais sedan slagna
hufvudhären från en annars oundviklig undergång, —
blott denna bragd hade bort försäkra dem om ett i
tideböckerna och våra minnen oförgängligt namn. De
motgångar som ledos berodde på högre, aflägsnare
omständigheter och kunna lika litet tillskrifvas dem, som härens
öfriga tappre afdelningar och utmärkta anförare; hvar och
en gjorde sitt bästa: stred och uthärdade i det längsta,
och deras hjeltemod glänser ej mindre under olyckstiden
i uthållighet. Så visar sig Adlercreutz verkligen stor,
när han på senhösten 1808 i Österbotten, då sjelfva
naturkrafterna sågos motsätta sig härens frälsande, stiger
fram (i den lilla kojan i Olkijoki) och genom sin, en
forntida hjelte värdiga, försäkran att häldre slåss och dö
till sista man, än underskrifva något nesligt, aftvingar
den ädle, nu väldigt öfverlägsne segraren, Kamenski
beundran och dymedelst räddar sina af nederlag och nöd i
elände bragta, hopsmälta skaror undan till Torneå. Detta
ett litet, nästan åt sig sjelft lemnadt folks mod och
trohet, dess bragder och ihärdiga försvar af sitt hemland
och moderland mot en mägtig eröfrare, hvars besegrande
det näppeligen kunnat förvänta sig, och 89m dock så ofta
öfvervanns och var så nära att blifva tillbakaslagen, skall
för kommande slägten stå som härliga till efterföljd
kallande minnen — en svårt förvärfvad, men därför dyrbar
och kär skatt för detsamma och en ej ringa vinst för
menskligheten, som af ädla, trofasta och manhaftiga andars
gång genom folken stärkes och återupplifvas under
tidernas omvexlande lopp. Huru svår hade, utom annat som
vi förbigå, måhända ej Finlands lott efter år 1808
blifvit under den väldige inkräktaren, därest icke dess lilla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/3/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free