Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-134
ket», »den begärlighet efter rapportörers anrättningar af förtal och
osanningar», »den omättliga nyfikenhets-hungern», »den oro och
öfverflödiga förbittring» hvilka A:e, s., tillägger fadren, eller den
»obegripliga herrsklystnaden», »den illskenhet», hvilka v. Platen
tillägger sin vän? Den trogne anhängaren, den förträfflige öfv.
Schönström, (andre, såsom C. H. Ankarsvärd, med annat att
förtiga) hade ock om denna »anda» sina tvifvelsmål att uppställa,
sedan han hunnit inom Stockholms portar och att väl förvara sig
i Westmanska huset, och yttrade sig beklagande att statsrådet
A:e vore blifven en helt annan karl än öfverste-lieutenanten. —■
A:e, s., måtte då hysa sin egen föreställning om fornromare.
Man skulle annars kunna tänka så: 1809—10 var en
brytnings-, en upplösningstid, som särdeles profvade andarne, men
äfven en tidpunkt för att grundlägga varaktigt godt för landet, så
framt en ädel, oegennyttig fornromare funnits, som med klarhet
uppfattat ställningen, med kraft och vapenmagt åt det inre stödt
den åldrige konungen, åt det yttre tillbakaslagit fienden. Men
ett är att flyga i tankeverldens och egna känslors drömfulla
rymder, ett annat att röra sig säkert mot ett mål bland
jordens förvecklade omständigheter. Magtinflytande och äfven
vapenstyrka fattades ej Adlersparre; men huru de begagnades, därå
kommer historien att gifva ett sorgligt svar och åtminstone döma
det han ingalunda var en man som i högre mån visat sig vuxen
detta tidskifte, eller att spela den röle hvartill han framtvingats.
Mer än någon annan skrift gifva Tidstaflorna, för förståndiga
läsare, denna slutledning. Att således »inkonseqvens genomgår 1810
års regerings-system», medgifves gerna; dock, hvar låg felet?
Förmodligen däri, att A:e ej fick styra ensam; eller ännu tydligare,
icke kunde det. Var törhända 1809 års mera »konseqvent?»]
Mot Iserhjelms oförväntade uppförande, att vägra
contrasignation i denna sak, som han dessutom tillstyrkt,
höll statsministern, exc. v. Engeström ett anförande till
protocollet, hvari han framställde det en dylik vägran,
enligt grundlagens mening, endast borde äga rum i
sådana frågor af större vigt, vid hvilka fäderneslandets
välfärd kunde vara i våda eller betydande orättvisa ske åt
någon medborgare, men icke i frågor af så föga
betydenhet, som denna; ty eljest kunde för en embetsmän som
önskar tjenstledighet med bibehållande af lön beredas
lätthet att vinna sitt ändamål igenom försök att uppehålla
allmänna ärendernas gång och gifva bryderi åt
regeringen, hvilket icke kunnat vara lagstiftarens syfte. Han
ansåge ett statsråds skyldighet vara att genom anförande
af de skäl han efter sin öfvertygelse finner grundade söka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
