- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 3 /
160

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

460

hvilka Fersen och hans syster, grefvinnan Piper,
drottningens öfver-hofmästarinna, varit närvarande, — då Carl
August skall förklarat det han, af ålder och obenägenhet
för äktenskap därtill bevekt, ville förblifva ogift, men
beslutat, för att försona allt och göra ända på partistriden,
att efter konungens död upptaga till sin efterträdare
prinsen af Wasa. Äfven Adlercreutz skall fått del af och
till och med icke ogillat beslutet.

Denna nyhet, sann eller diktad, skall, naturligtvis,
på Mannerheimska klubben väckt mycken uppståndelse.
Sjelfbevaringsdriften oroades och uppjagades, och partiets
afgudiska dyrkan af Carl August hade med ens
förvandlat sig nästan till afvoghet, då fursten under en resa i
södra orterna plötsligen dog, den 28 Maj, efter alla
anledningar en naturlig död. — Nu påhittades ett
illfun-digt politiskt knep, hvarigenom ett dubbelt syfte skulle
vinnas: agget mot motståndarne tillfredsställas, desse
nedsättas och afskräckas från allt bemödande för sin prins
vid det blifvande thronföljarvalet, och klubbens parti, hvars
snara fall man annars emotsåg, dymedelst triumphera vid
afgörandet och åter blifva herrskande. Meningen var att
skymfa oeh skrämma, ej att mörda. Men när onda
andar en gång blifvit uppbesvurna, låta deras framfart och
slutet icke så lätt leda, ej beräkna sig. .

Till offret utsågs först och främst riksmarskalken,
gref v. Fersen, såsom den mest framstående, bekante bland
vedersakarne. Afgjord Gustavian och aristokrat i ordets
hela vackraste bemärkelse, hade hans öfver allt lumpet
partigräl och smygerier upphöjda, stolta och storartade
väsende stött småherrarne och annat sig yfvande
partifolk för hufvudet. Den pragt och hållning han i sitt
ämbete och offentligen förde, hvilket han ansåg sig
pligtig sin samhällsställning, hade redan förut fästat
allmänhetens blickar på honom. (Månge af borgerskapet skola
varit förtörnade på grefven för hans »högfärd», emedan
han, när det under krigstiden bestridde den tröttsamma
vakthållningen i hufvudstaden, icke velat medgifva
borttagandet af vakterna vid sin port. Han ansåg sitt
embetes värdighet kräfva denna hedersbevisning; i sitt en-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/3/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free