Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 97
Hos C. Delén trycktes och utgafs ett veckoblad under
namnet: Nytta och Nöje, innehållande små stycken på vers
och prosa, af muntrande, ej politisk art. N:o 4 af detta
blad, för d. i Januari 484 4 utgjorde en Poetisk
berättelse (i Stenhammars smak) benämnd: Ålands kapitulation.
Det var kanske den bästa i hela samlingen, ehuru ändå
icke af stort konstvärde, eller i afrundning och spetsig
fyndighet någorlunda jemförlig med den gamle mästarens
som man sökt efterlikna. Stycket hörde till de på tidens
personer och tilldragelser mycket gängse politiska satirer,
af hvilka många likväl öfvergå det i rolighet och
träffande skärpa (se t. ex. -Sagan om Djefvulens jämmerliga
grasserande i Roslagen). Under denna på skapande
inbillningskraft fullare tidsålder, då ännu man hade mera
känsla för och varaktigare hänfördes af poesiens spel,
valde elakheten gerna skaldekonstens former att urladda
sig i. Förmånen af detta sätt blef (jemte det att det
mera sällan, ej så snabbt, icke af hvilken skrifkunnig som
hälst kunde åstadkommas) kanske betydligare; skottet
träffade djupare, ty läsarens sinne värmdes lättare, minnet
behöll längre och förmådde nogare meddela uddarne, än
som ske kan genom en prosaisk, och därtill ofta
långtråkig, ovettig tidningsartikel, vår allmänhets vanliga
smakrätt. Där kunde åtminstone någon af de tre parterna få
skratta, om också icke alltid med godmodets sanna löje;
här skola alla förargas: angriparen, den träffade,
åskådarne, hvar på sitt vis; det blir pinsamt för alla *).
*) Må de värde herrar och män som nu handhafva det
mödosamma pressarbetet icke taga åt sig hvad ofvanför är yttradt om
vår dagbladskrönika; nu mera är ju så mycket i detta hänseende
förändradt, och sanning och anständighet råda därstädes, så vidt
de någonsin kunna det i vår snöda verld? Den som skrifver
detta är varm vän af tryckfriheten, den rätt begagnade, väl
förståendes. De sista tiotalen af år, då under det vackra namnet
en pest hos oss rasat värre än den österländska, (läkarne säga
visst att det blir friskare efter choleran — dem som angripas och
blifvit bortryckte till god tröst) hafva icke kunnat utsläcka denna
kärlek till yttrande rätt. Men just emedan svenskt tänkesätt och
sed och våra inrättningar medgifva denna i så obegränsadt mått,
böra vi vara måne om att väl umgås därmed, borde de som samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
