Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
Hatet som han fattade för detta tillbakasättande blef
törhända just orsaken till att Armfelt kom att kasta sig in
på omstörtnings-planer, på hvilka han om sommarn \ 809
ej synes mycket hafva tänkt; han trodde dessutom Carl
August skola blifva en docka i Adlersparrska partiets
händer. Han tog sig nu för att begagna den upplifvade
tryckpressen till sina ändamål: föranstaltade, såsom genom
Walberg, att flygblad utkommo, högst försmädliga mot
Adlersparre och äfven syftande att rubba den nyss
antagna thronföljden. Men, mot årets slut, hade
Adlersparres öfvertag blifvit förlamadt, och, i afseende på Carl
August, synes Armfelt också under sista månaderna af
hans lif hafva ändrat tanke och var, med Delagardie och
andre prins Gustafs anhängare, i samma mån nöjdare med
kronprinsen, som denne började af motpartiet, emedan det
fruktade prinsens af Wasa upptagande, med oblida ögon
anses.
Efter kronprinsens plötsliga död, och sedan
motpartiet genom Fersens mord med dess uppträden nedsatt sitt
anseende, tyckes väl Armfelt skolat få utsigten öppnad på
att kunna genomföra planen om prins Gustafs utväljande.
Men dessa tilldragelser verkade att båda partierna gingo
miste om sitt mål. Sveriges yttre och inre ställning
fordrade att en kraftig och erfaren furste blef dess ledare,
och till detta af rättänkande klart insedda behof sällade
eig så många, oberäkneliga omständigheter, hvilka afgjorde
Carl Johans val, det intetdera partiet ännu kort tid förut
hade kunnat ens drömma om. Att anhängarne af den
förra konungaslägten, jemte dem som blifvit missnöjde
med de egentliga revolutionsmännens uppförande, häldre
än att mottaga Adlersparreska partiets utsedde, vände sig
åt en tredje alldeles främmande prins, det bidrog
säkerligen också något till den lyckliga utgången. Hvad
Armfelt härvid tillgjorde är icke bekant; troligen höllo han
och liktänkande tyst med sin egentliga mening — skrämde
som de voro af rysligheterna d. 20 Juni — endast i
stillhet arbetande mot vedersakarne.
Naturligtvis kunde Armfelt icke vara belåten med
slutet: att genom furstens af Ponte Corvo hitkomet en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
