Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
onåd, rättegångar, ville ej vara vittne till sina fienders
ändtliga triumph. Så ungefär torde man, vid bristande
upplysningar om den märkliga tilldragelsen, söka förklara
Armfelts plötsliga steg att gifva sig i Rysslands våld.
(v. Schinkel har numera i sina Minnen sökt belysa denna
dunkla sak.)
Återkommer frågan: Hade Armfelt, så framt han
denna sista gång satt Walbergs poetiska åder i lopp,
verkligen velat Såra v. D. personligen genom att förlöjliga
återtåget från Åland? Detta är ingalunda troligt; några
skäl därtill förefinnas icke. v. D., allmänt aktad för
ådagalaggda krigiska förtjenster, blandade sig icke i
partiernas spel och stod dessutom till sina politiska tänkesätt
och känslor, efter hvad vi sett, åren 1809—10, på samma
sida som Armfelt sjelf jemte Adlercreutz, v. Fersen, Wrede
och de fleste af de gamla, allvarsamma herrarne och
embetsmännen ställt sig, särdeles med afseende på
Adlersparres förhållande. Ej heller är sannolikt det Armfelt
omedelbarligen äggat till smädeskriftens författande,
hvarför ock Walberg i sina bref lifligen söker fritaga hvarje
annan, än sig sjelf med sin egen flygande inbillningskraft.
Stycket finnes också ej upptaget i den af Walberg
lemnade förteckningen öfver skrifter hvilka han på Armfelts
bedrifvande utgifvit. Skulle något samband mellan
Armfelt och denna sak kunna spåras, bör det väl endast vara
följande. Kort förut hade andra afdelningen af Historisk
tafla af f. d. konung Gustaf Adolfs sednaste regeringsår
fallit under Armfelts ögon. I detta verk hade författaren,
som anses vara Wetterstedt, företagit sig, ingifven af någon
som stått dessa ärender nära, att otillbörligen och
orättvist tadla och nedsätta Armfelt såsom befälhafvare vid
norska gränsen, för planlöshet i rörelserna och den ringa
framgång hvarmed kriget där blifvit fördt. Armfelt greps
djupt af anfallet: han visste med sig hafva gjort allt hvad
de svåra omständigheterna och dåliga tillställningarna 1808
tilläto, för att åt vestra sidan åstadkomma något. Bland
de papper som, när han rymt öfver, fråntogos honom
fanns äfven en försvarsskrift mot detta hans fienders an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
