Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
ersättes från fiendens magasiner i Helsingfors; ra. m. m. m.
— hvilket allt är af närvarande trovärdiga män
bekräftadt, äfven till en del vid domstolen bevittnadt, dessutom
på intet ställe uti Amiralens berättelse, utgifven till hans
ju-stification, motsagdt. — Också var Amiralens
utmarcherings-dag märkvärdig; ty Ryssarne, som på 3 till 4 mils
omkrets kring Helsingfors blott ägde 4 till 5,000 man,
disponibla trupper, tilläto ej mer än 7 till 800 man att
paradera vid i,700 friska Soldaters uttåg och
gevärssträckning. Detta var väl den största scandal, ehvad
compli-menter densamma åtföljt, som personligen kunde
vederfaras Amiralen sjelf; — ty garnisonen, i det fallet,
bör blott anses som närvarande olyckliga vittnen till de
förknappnings-ärebetygelser, deras dålige Commendant så
välförtjent erhöll af fienden, sista Tjenstedagen i sin
lefnad!!! (Se Capit:ne Båths och Durietzs berättelser.)»
[De innehålla därom; — den förres: »För att vara upprigtige,
trodde Sveaborgs höfdingar sig till och med böra försämra sin
ställning och visa sig i supplicantdrägten. Eyska Generalen
tycktes bäfva, att man skulle upptäcka hans truppers svaghet, men
dolde sin farhåga under ett blandadt Asiatiskt skryt och
Europeisk belefvenhet; beklagade att Kejsaren hans Herre hade allt
ratificerat, och vågade ej gå från bokstafven deraf. Icke
desto-mindre, underrättad om Commendantens fasta beslut, biföll han
2:ne dagars längre evacuationstid än i Convention var beviljad.
Grefve Kamensky, förmodligen af nöd, tillstod dock, att han ej
kunde låta mer än 800 man paradera, under förevändning, att det
var svårt att sammandraga dem. Sådana ressourser ägde de
Generaler, hvilka kring Volgas och Nevas stränder förvärfvat sig äran
af att hafva eröfrat Svenskarnes Hufvudfästning — Sveas borg!
»Författaren hade den olyckan att se garnisonen sträcka gevär.
Han läste i allas ansigten förtviflan, men för sen förtviflan: utan
att hafva varit vittne till dylikt, kan man ej göra sig målning af
denna rörande scen. — Desamma som nyss med lättsinnighet
betraktat allt — ja till och med desamma hvilkas oförstånd och
feghet varit orsaken dertill — hade, i detta ögonblick, hämnat
sina misstag med sitt eget blod, om något hopp om framgång och
någon plan dertill kunnat gifvas. Sådant är menniskohjertat.
Misstager jag mig ej, så utgör dess kännedom ett vidlyftigt
ca-pitel i Generals-theorien. Men den rättvisan bör göras fienden,
att då de visade driffjädrarne till detta skamliga slut förakt, var
likväl den Officer säker att vinna deras aktning, hvilken i olyckan
bar denna ädla stolthet, som Konungens och fosterlandets ära
fordrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
