Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men mä di språka hadde Lille Prick kamma te
annra lannä, så jätten kunne inte göra honom någä den
gången häller. Yi råkas fälle än ett tag tänkte han.
Når Lille Prick köm te kungsgåln, å kungen feck
gullböcken å varscha den könsta han kunne, ble han
så fäjen, så fäjen, så dä vante likt någä. Han fora’
på gullböcken utå alla di den, så han päla pengar
all-delest obegriplitt, å kungen vart så riker, så ingen kung
i hela väla va så riker söm han.
Lille Prick gjole han till sin befallningsman, söm
skulle styra å ställa mä allt, söm inte kungen själf
orka’ mä.
Men dä va’nte nock mä gullökta å gullböcken inte.
Lille Prick skulle skaffa gullfälln ög, å dä va dä
värschta åf alltihopa, för jätten å jättakäringa låg hvar
eviga natt unner den fäll’n.
Så tog Lille Prick å gjole sej en lång krokkäpp,
så feck han sej e gjästakruka å så ga han sej åf te
sjön å satte ut trögä å kafva’ i väg.
Når de le te natta, geck han te jättens stuga å
kröp’ öpp på takä, för dä va så lökklit3 8 att jätten
hadde sitt sängaställe under takfansträ,5 9 å når jätten
å käringa ha sömna’ å mä di snarka söm värscht; latte
han öpp fansträ, å löfte öpp fäll’n mä krokkäppen å så
slog han ut gjästakruka mitt i milla döm.
Eässum dä va börja jätten å stöta på käringa.
»Här ä vått» — sa han »å hur kommer dä te.» 68
68 lyckligt — 69 takfönstret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
