Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Lasse, min dräng!»
men inga svar feck han då häller. Så skrek han dä
mesta han orka’:
»Lasse, min dräng!»
men dä va lika fåfängt.
Nu tog han på å begripa hur dä stog te, å att
når Lasse feck lappen, så vart han lidiger1, ur tjänsta
mä däsamma, å nu hadde han tatt mä sej alltihopa.
Men nu va dä tdckä dä va å dännasse stog härtingen i
den gamla köfven alldeles nakug. Mä prinsessa va dä
falle inte stort liclier, fast ho hadde klära i behåll, för
döm hadd’ ho fått åf far sin så därvelag hadde Lasse
inte någä te säja te um2.
Nu måtte härtingen tala um alltihopa för prinsesså
å be’na gi sej’ ifrå honom; Han feck fälle frakta sej
själf bäst han kunne, tyckte han. Men dä ville ho inte.
Ho höga’3 bätter än så hva presten sa, når han vigd’
döm, å ho skulle allri allri skeljas ve’n — sa ho.
Mäa så vakna kungen på sitt slött han ög, å når
han titta gynum fansträ, så såg han inte så myckä söm
ett solgrann åf dä annra slöttä, där dotra å mågen
hansas bodde. Han ble ifriger4 förståss å ropa på sina
höfherrar.
Di in å böckå å krusera’.
?Sir ni te slötta dännasse bakum skogen?» frägahan.
Di te å sträcka på halsår å stinnstura5.
Nää dä varscha’ di inte.
1 ledig — a befalla öfver — 8 mindes — 4 orolig — 8 stirra af alla
krafter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
