Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skam å Knallår’n.
^1^/ä va en gång en knallare’ söm gne ikring väla mä
posen på ryggen å alna i näfven, men dä ville inte gå
unna för honom söm för annra, å mä di sålde åf tålltre1
pösar va han inte kropp te få kränga insiå utåt1 2 på sin.
Så bar dä så te en qväll, når han köm knogannes utmä
vägakanten, att han råka’ skam. söm va ute på slag,
för senna fölkä ha vurta mer kristä än förr i väla, ä
dä mest väschöttar han klår ätter.
»Hur går dä mä ruschen?»3 — sa skam.
»Hå dä går la uschlitt dä» sa knallår’n. »Hvar ja
sticker in hufvä ha kamraterna vatt förut så qvinfölka
änte hogsna å £ära4 fölkilskna» sa han.
»Töckä står te hjälpa» sa skam. »Vill du göra
kuntrakt mä mej, så ska du få si på anna» sa han.
Ja dä vante knallår’n emot um någä, för si skam
skulle fäll’ ändå ha honom på sista byte förståss, å hur
di agedera’,5 så vart di sams um dä, att väschötten skulle
1 två eller tre — 2 vände ut och in på — 8 handeln — 4 karlarne —
ackordera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
