Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sante Pär å käringår.
å den ti’n, når Sante Pär geck i kring här i väla,
kom han sent um en qväll te en stor bonngål å ha te
få låna hus. A’ar’n vante hemma, så käringå sått
hem-samten, å fast ho va rik utå allå di hunnår å hadde
fullt opp utåf allt, en kunne villa ha, så va ho så nisk,
så dä va för obegriplitt alldelest. Ho kunn’ inte
husbergera1 honom — va dä möjlitt dä — för h.va skull’ ho
gi honom te äta å hva skull ho lägga honom på? Nä
— han feck söka sej um på anna’ håll, sa ho, å når
dä inga anna rå vart, så gjol’ han så ög.
Når han gått en bete, köm han te e lita stuga,
där dä bodde e fatti enka, söm fäkta’ å knoga å spann
å väfde för å raka ihop någä te föa åt sej å barna, ho
hadde. Sante Pär geck in i stugå å bar fram sitt ärne.
Grummå sa, söm sanninga’ va, att inte hadd’ ho myckä
te vänna mä, men dä lilla ho hadde, dä ville ho gärna
dela mä honom, ätter han va en töcken, söm geck milla
1 herbergera, hysa.
Djurklon, Sagor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
