Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tack, tack!» sa gubben, å så kröp han ner, å lille
Pelle knöt väl igen urnen, å så skeldes di åt.
Kässum dä va kom store Pelle ut ur körkå, å
presten hadde präddika’ så vackert, så ett hvarf tänkte han
mest på te å gå ut å knyta öpp säcken, men når
präddika va slut, å presten tog i håll mä pappera, så
börja’ dä å skära å svia i ryggen, så dä tog bort allt dä
presten ha sajd. Han måtte ut ur körkå, å så feck han
säcken på ryggen, å så bar dä åf åt åa å ut på broa.
Där bånn3 han en stor sten ve säcken å hyfva’ ut’en i
värschta strekken. Plums, sa’ dä, å så sjack säcken te
botten.
Nu måtte ja fälle få vara mä fre för lille Pelle
licka, tänkt’ han, å så geck han hematt.
Når han köm i bygata feck han si en &är, söm
dref en stor •krittramarsch,4 å dä va di raraste fäkritter
en nånsinn ha skulla’ sitt, så han måtte fram å titta.
Men han ha så när taft vettä, når han feck si höcken
dä va, söm mota’ döm.
»Tack för sist» sa lille Pelle.
»A du lefvannes du?» sa store Pelle å
stinn-stura’5 på’n.
»Ja Gu ske löf för hélså» sa lille Pelle.
»Hva tackar du mej för då?» sa store Pelle.
»Jo för du allti vill mitt bästa» sa lille Pelle »å 8
8 band — 4 hop af kreatur — 5 såg på honom med stirrande ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
